Han säger det ofta. Det är alltid Cleopatra som kommer upp. Vi ska väl ingjutas någon sorts vördnad för naturen, eller något. Han lutar sig fram över katedern, slickar sig litet i mungipan och så säger han: "Den syreatom du nu drog in i dina lungor kan en gång ha inandats av Cleopatra." Och så ler han litet religiöst. Det kommer något däst över klassen. Syre finns det förresten ganska litet av i biologisalen klockan kvart över tre en torsdag i november. Eller, det finns, men det är bundet i koldioxid. Varför just Cleopatra? Poängen är väl att syreatomerna har farit omkring i alla tider, sen fotosyntesen tog fart, varför bara sträcka sig till Cleopatra? Och med det där gudsnådeliga flinet. Han kan lika gärna säga Jesus. De är väl ungefär samtida, Cleopatra och Jesus. Ge och ta etthundra år. Eller Lennart Hyland. Sokrates. Adam. Vem han än skulle välja, blir man spyfärdig av tanken. Särskilt hygieniskt kan det knappast vara. Alla dessa atomer som slafsat runt överallt. Luften är full av dem.
(Utmaning: Skriv om luft)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
oj vilket ny vinkel på Luft.
SvaraRaderaMan ser din egna språk /stil, gillade detta , ger mer funderingar och texten är släpande däst och slafsar till luften lite som det kan kännas i ett klassrum spec om man är elev. skarpt!