Etik i bil

– Det som är fel för mig är rättare kanske för dig, relativiserar jag å det tolerantaste.

Vänder mina stora violblå emot dig. Väntar mig frid. Vi är på biltur tillsammans, i tjänsten, och jag tänker att ett samtal om etik och moral kan liva upp under de fyrtio milen.

– Döda, menar du? Skära bort klitoris i hederns namn eller förslava?

– Nja, nu menar jag kanske inte... det där är ju ohyggligheter.

– Och vem sätter gränserna för det hyggliga? Den upplysta västvärlden som har dödat, kränkt och förslavat sig fram till sin position?

– Det här blir en litet större diskussion än jag hade tänkt, mumlar jag och fingrar modstulet på bilradion.

Ut kommer överkonstapel Bastians röst, ren och klar. Ja, överkonstapel Bastian från Kamomilla stad:

”Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till -

men för övrigt kan man göra som man vill.”

– Ja, för övrigt kan man göra som man vill! klämmer vi i tillsammans i omkvädet.

Ler mot varandra, den ena litet skevare än den andra, men det är inte längre så hiskeligt långt till Laholm.

(Utmaning: ”fel”)