Utmaning 91 Dinosauriens ägg

Det jag nu skall förtälja timade under det glada sjuttiotalets första år, när jag såsom varande prenumerant på Kamratposten tillhörde lågstadieklassens intelligentia. Den ende som klådde mig därvidlag var Åke Käck. Han fick årets upplaga av Faktakalendern varje jul. Men nu var det inte jul, det var förvår, och krokusarna försökte sig opp vid söderväggarna. Dropp från nock. Ett nummer av Kp i brevlådan och där något ganska intressant: man hade hittat ett dinosaurieägg i en grotta i östra Sibirien och nu hade vetenskapsmännen hittat ett sätt att värma upp ägget, så att man skulle kunna värpa fram en äkta dinosaurie! Något att berätta i skolan. Sagt och gjort. Att Iris Dahlrot, vår klassföreståndare med karisma som ett utedass, ställde sig tvekande till informationen hade föga relevans. Det var ju för sjutton vetenskapsmän som höll på att värma upp det omfångsrika ägget! Jag var inte van vid att mötas med misstro.

Så urbota snöpligt, sen, att när nästa Kamratpost kom en månad senare, så stod där dementin. Alla hade väl förstått att nyheten om dinosaurieägget var ett aprilskämt?

Till skolan och göra avbön. Förargligt.

Till Kp avsändes ett högdraget brev. Jag förklarade, att barn i min ålder (cirka nio) inte hade de rätta referensramarna - jag använde inte det ordet - för att kunna avgöra om en sådan artikel var på skämt. Dessutom påpekade jag det olämpliga för en tidning med månadsutgivning att ha aprilskämt. Tidningen hade ju inte ens kommit på rätt datum.

Antagligen fick jag svar men det minns jag inte alls. Jag minns bara bilden av ett dinosaurieskelett med ett ägg framför längst upp till höger på en vänstersida och nesan, den omätliga nesan, av att visa för hela klassen att jag blivit lurad.

(Utmaning: Skriv om ett aprilskämt du någon gång gått på!)