Mycket begärt

Det kändes som om att den där turen ner till centrum slutade med att det stod en karl i varje gathörn och mässade: ”Det är mycket begärt, det är mycket begärt” Men inte polacken. Det var honom jag vände mig till först. ”Kan du lukta på mig?”, frågade jag och han log med dåliga tänder och sa: ”Inte förstå.” Så jag gick vidare till nästa snubbe och frågade samma sak. Han såg konfunderad ut men det syntes att han förstod, så jag förtydligade: ”Jag får nämligen inte röka men nu har jag gjort det i alla fall och jag undrar om du kan hjälpa mig genom att känna efter om jag luktar rök.” Han sniffade knappt synbart i luften. ”Nej,” sa jag kraftfullt. ”Närmare. Djupare. Mera.” Då försvann han. Men det var faktiskt några karlar som stod kvar så länge, att jag fick fram min egentliga begäran: ”Det är nog bäst att du ger mig en ordentlig tungkyss. Du förstår, det är min man jag tjuvröker för och det är viktigt för mig att veta om han skulle komma att märka något när han välkomnar mig hem. I så fall är det bara för mig att vräka i mig mer saltlakrits.”

Det föreföll mig aldrig att fråga kvinnor. De kanske skulle ha varit mindre svårflörtade.

(Utmaning: ”Mycket”)