Utmaning 33 Under ytan

Jag har tappat bort perspektivet. Jag har ingen utblick. Ligger här och trycker som en liten jordekorre i mitt lortiga bo. En gång visste jag vart jag var på väg. Nu knyter det sig i magen när jag tänker på att stå rak i världen.
Och var är periskopet? Periskopet som jag skulle ha i brist på perspektiv. Fegkikaren, som jag sticker upp ovanför lövmassorna för att se att kusten är klar.
Nej,jag får vara här inne och rådda. Till de mörka gångarna räcker min känsel, om än inte min syn. Man kommer en bit i dem också men man vet aldrig var man hamnar. På ytan. Där de riktiga väderstrecken finns. Här nere är mörkt och ensamt, fast närmare jordens glödande kärna av magma. Det kanske är dit jag ska treva i blindo, till kärnan av hetta och dunkelt ljus. Där man kan grilla en marshmallow och kanske vara nöjd med sin dag.

(Utmaning: Jag har tappat bort...)