Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 14 maj 2010

Interiör

– Det var bara en plan!
Hon låter uppbragt, uppgiven och litet uppriven.
– Det var inte ”bara” en plan. Den var minutiöst utformad. Jag hade lagt ner veckor på den!
– Men nu är vi nu och här och planen passar inte omständigheterna. Vi måste tänka om. Kartan och verkligheten, du vet. Kartan och verkligheten!
– Vad menar du?
– Om kartan och verkligheten inte stämmer överens, vad ska man följa?
Hans ögon rör sig, besvärat, fastnar uppe till höger.
– Kartan..?
Hon tänker på hur mycket han älskar den här flygeln. Att de en gång flyttade hit mycket för flygelns skull. De tidigare ägarna hade inte orkat ombesörja att få den flyttad. Nu står han i den ödsliga salongen och smeker den skimrande svarta ytan med fem flyttgubbar i reflexvästar omkring sig. På gatan sitter en till i en stor flyttbil. Men flygeln går inte att få nerför trappan. Hur man än vinklar den, är den fyra centimeter för stor på alla ledder.
– Men jag hade ju mätt, säger han olyckligt.
Hon går undan några steg, vänder sig om för att vara diskret och fingrar på sin iPhone. Går undan ännu mer, in i deras älskade matsal som ligger i fil med salongen. Slår ett nummer, slår flera. Efter tre minuter är hon tillbaka.
– Lyftkranen kommer om en och en halv timme! Finns det möjlighet för er att åka och lossa nu på den nya adressen och komma tillbaka? säger hon, vänd till de reflekterande, samtidigt som hon ler lugnande för hans skull. Det tar litet längre tid än beräknat, men det kanske funkar?
Jo, det skulle gå. De har inget jobb efter det här. Men det skulle synas på räkningen, förstås.
– Det får vi ta, säger hon raskt och ler ännu bredare mot honom.
Han nästan skakar nu.
– Jag fattar inte hur du står ut med mig! utbrister han när flyttkarlarna gått. Jag är så avig och opraktisk!
Hon suckar:
– De enda gångerna jag har svårt att stå ut med dig är när du är självömkande. Det är bara då.
– Jamen det är ju så ofta! säger han gnälligt.
– Är du inte glad att vi får med oss flygeln? säger hon onödigt hurtigt.
– Jo, men tänk om vi inte får in den? Där har jag ju också mätt.

(Utmaning: skriv om att ändra planen)

7 kommentarer:

  1. Ja, det är inte lätt när man måste flytta stora älskade prylar - om man ny kan kalla en flygel så, kanske är instrument mer en del av ens egen röst.... Förstår hans vånda över att få in den igen... En tragikomisk historia. Bra

    SvaraRadera
  2. Bra! Jag lyssnar till en stor kärlek som lyser mellan personerna i din historia. Men jag fastnar på ordet "gnälligt" som känns lite malplacerat.

    SvaraRadera
  3. Åh vad jag tröttnar på mina kommentarer som bara säger bra, jättefint, vackert. Men så är det. Så är det.
    Du har en stämning i dina berättelser som är speciell. Ditt språk, för mig när jag läser, känns så enkelt och ändå så rikt. Jag kan läsa ditt om och om igen.

    SvaraRadera
  4. Det känns som att man är med i rummet, bra skrivet.

    SvaraRadera
  5. Stämning, närvaro och fängslande.

    SvaraRadera
  6. e så kul att jag hittat till din sida igen tack marmoria du ger mig kraft med dina texter

    SvaraRadera