Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 7 maj 2010

I en saga

I den här sagan fanns det en gud och guden plockade upp alla, en och en, strax före femtioårsdagen, för att ge dem en chans att bättra på resultaten. Mördarna och skändarna lät han en nära medarbetare ta hand om; de blev ändå så skakade av det enkla budskapet: ”Du ska bli förlåten”, att de trodde att de träffat guden själv.

Det fanns också alla möjliga människor, goda och självgoda, skrymtare och rövslickare, nervösa och kaxiga, alla så som vi själva var de, precis som vi själva.

Hela tiden tog guden emot folk och tröttnade aldrig. Till en början var guden som människan framför sig: dryg eller lättsam, ilsken eller lugn. Sen blev guden skrattspegeln för människans särdrag, var precis tvärt om. Därmed fick människan se att även den motsatta positionen var del av hennes vara. Det var en lång och tung resa. Sedan fick människan veta att det inte finns några motsatser. Så fick hon packa sig hem.

Guden tyckte mest synd om de raljanta, ironikerna. Hos guden fick de kliva ner i osäkerhet och vånda. Ofta grät de med en hulkande, smärtsam gråt, för sig själva hade de tidigare inte mött. Sen åkte de hem på sylvassa änglavingar och försökte så snabbt som möjligt hitta tillbaka till det de uppfattade som sitt jag och glömma de skoningslösa inblickarna i sitt väsen. Medan andra ofta bättrade sig under andra halvan av sina liv, tog det ända till efter döden för de raljanta. De var så säkra på att deras beteende var nödvändigt. De var i grunden så ängsliga. De var så rädda för sin smärta att de plågade andra. Över dem fällde guden en tår när han hade tid.

(Utmaning: skriv om att raljera)

6 kommentarer:

  1. Å den här texten gillade jag verkligen. Så smart och bra! Fantastiskt

    SvaraRadera
  2. Härlig text, och om igen undrar jag var du får allting ifrån.

    SvaraRadera
  3. Ja jag tänkte ett tag skriva briljant. Men det är ett stort ord .
    Fantastiskt får du tack:)

    SvaraRadera
  4. Skrattade och tyckte det var underbart, och också starkt avslut, i meningen: "Mördarna och skändarna lät han en nära medarbetare ta hand om; - - - "
    Ville förstå och funderade över: "Sedan fick människan veta att det inte finns några motsatser."
    Du fick mig att fundera över hur jag ser på ironi och drivkraften bakom. Makt och möjlighet att vara feg samtidigt, lathet/bristande tålamod för att slippa ta konflikter/riskera att förlora en diskussion? Självgodhet... Tankeväckande text, som jag ska läsa två vändor till nu...

    "börtiförtonhundratalet" haha! ja, men hon tror att hon är kvar på "sin" live/rollspel som hon anlänt till för veckan. Däraf dö konfusiån. Taskigt med "mitt i alltihopa-utsnitt", men det var det som dök upp idag.

    SvaraRadera
  5. Upptagen gud som fäller tårar när han har tid...
    Tankeväckande text.

    SvaraRadera
  6. Så bra om ironi raljans- vad den egentligen står för. Själv ser jag min rädde osäkre pappa framför mig, så träffsäkert! även det om medhjälparen som tog hand om de kriminella var väldigt fyndigt!

    SvaraRadera