Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 23 september 2011

Bänkens nobless

Det var den bästa stunden på dan. Bolaget hade nyss öppnat och Ragnar och Hasse hade plockat ut fyra stycken tio komma tvåor var. Arboga. De hade gått den korta biten till Kasttjärnsparken och installerat sig på sin bänk i solen. Vidunderlig sommar. Nu fattades bara Ollon och Meta men de brukade komma först när Ragnar och Hasse var inne på andra ölen. Lika så bra. Ollon skrävlade så förbannat. Den första ölen gav tid för lågmält tankeutbyte, själen fick sträcka på sig och vifta med tårna i skorna. Så sa Ragnar, i alla fall.

Hasse fick syn på dem först. Hon kom lojt in i hans vänstra synfält, en grann ung dam, högväxt och svarvad, med en tom barnvagn och två små barn.
– Om man vore tio år yngre, muttrade Hasse.
– Tjufem, menar du väl? sa Ragnar.
– Sssch. Dom kommer.

– Godafton, Milady, sa Hasse och låtsades svepa med en hatt. En hatt med plymer.

”Vad tror ni händer?” säger Ragnar senare till Ollon och Meta.
”Hon stirrar rakt igenom honom och skrider förbi, förstås,” svarar Ollon.
”Icke!” utbrister Ragnar.

Den okända unga kvinnan bredde ut en osynlig kjol och neg på rokokomanér.
– En angenäm afton till er, Milord!
Hennes dotter ryckte ivrigt Hasse i ärmen och gnällde i falsett:.
– ”Afton” betyder ”kväll”! Men det är godmorgon nu!
– Tyst Sigbritt och kom hit! sa mamman ganska strängt.
Då spände Hasse ögonen i henne och sa:
– Låt barnen komma till mig. Hindra dom inte!

Så Sigbritt och lille Helmer fick sitta en lång stund på bänken. Mamman, som hette Johanna, satt där också men det var barnen som fick leta godisgömmor i Ragnars och Hasses kläder och lära sig trolleritrick. Solen sken och det föll sig naturligt att de dröjde sig kvar tills Ollon och Meta kom. Då gick de, Sigbritt och Helmer ivrigt vinkande.
– Vad fina dom var! sa Sigbritt hänfört.
– Han långa gubben hade fula tänder, konstaterade Helmer nyktert.
– Sigbritt menar att dom var fina inuti, förklarade Johanna.
– Hur kunde hon se det?
– Dom var snälla.
– Ja,det var dom, sa Helmer och stoppade nöjt in en chokladkola i munnen.

(Utmaning: skriv om att göra ett gott intryck)

5 kommentarer:

  1. ja fin.
    Tänkvärd

    kuggprins

    SvaraRadera
  2. Dina ord är tydliga, hakar inte upp sig i mig någonsin.

    Det har blivit så att när jag inte själv skriver i puffen längre, *suck* be mig inte förklara varför :), går jag inte heller tomhänt in och kommenterar. Dina texter (jo jag läser ju fortfarande då och då) är starka, på alla plan genomtänkta. Du får mig att längta efter mitt eget igen, mitt eget och andras :)
    Det kallas kanske inspiration! Jag blev helt enkelt tvungen att kommentera nu :)

    SvaraRadera