Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 2 februari 2011

Vägskäl

”Ambitiös och driven utesäljare....”
”Noggrann och ambitiös kundtjänstmedarbetare med kundfokus...”
”Till dig som är både ambitiös och social....”

Arbetslös igen. Fortfarande bemödade hon sig om att läsa de orubricerade annonserna fastän de gjorde henne nedslagen. ”Kundfokus”? På sin mentala lista skrev hon ner att hon måste lära sig vad en utesäljare är. Nu igen. Eller så inte. Säljartypen var hon inte. Inte. Vad var hon för typ? Vagt mindes hon gymnasiet. Labbarna på kemin. Cykliska kolväten! Hur kunde hon ha glömt? Hon skulle forska, var det tänkt. Hela livet som en lång kemilabb. Tanken kittlade men hon insåg att det var för sent. Hon hade inte ork att dra upp kemikunskaperna ur den sjunkna sjön och putsa upp dem. Fem år var för lång tid.

Tankarna hade som vanligt inte behövt vindla långt förrän de kom till en bekant punkt:
Varför blev jag ihop med Jonatan?

Minnen från den dammiga, oxblodsfärgade lilla ettan där de hade hängt, spelat dataspel, tittat på film, ätit pizza. Tristessen hade frigjort henne från det livet men det hade tagit tre år.

Utesäljare. Varför inte. Hon måste söka sina tjugofem jobb. Och hennes senaste vik var faktiskt på Ica. Det var väl ett sorts säljjobb?

Hon önskade att hon kunde drömma större. Stora drömmar var väl likvärdigt med ambition?

Om hon skulle plugga? Kanske till sjuksköterska. Inte för att få jobba med människor men för att få nytta av de kunskaper i kemi och biologi hon hade kvar. Få vara med i en urvalsprocess som inte var godtycklig. Hjärtat sjönk vid tanken. Nej, hon hade inte självförtroendet. Vid arton säker på att bli kemist. Vid tjugotre darrig och svettig vid tanken på att utbilda sig till sjuksköterska.

Vad var ett jobb? Något att gå till för att få råd med köttfärs och limpa. Eller en central plats i livet där de egna drömmarna fick rum. Handen åkte upp på bordet, knöts och började slå. Iläggsskivan for på sned. Hon bankade vidare, omedveten om att bultarna blev skeva. I stället för att gråta skrev hon en annons i huvudet:

”Ambitiös och noggrann underhuggare
med fokus på att vara till lags
anmäler sig frivilligt
till förekommande slavtjänster”

Vad spelade ett liv för roll? Hon var ändå tjugotre, snart gammal. Hon skulle inte få något fast och aldrig träffa någon och aldrig få barn. Överspelat liv innan det ännu börjat. Hon stängde tidningen, knuffade iväg den över bordsytan så att den hamnade på golvet i den oformliga högen från tidigare dagar.

(Utmaning: skriv om att vara ambitiös)

7 kommentarer:

  1. Jag tycker du väl fångar den ångest och oro som många i 20-årsåldern känner. En oro som inte är helt accepterad eftersom "man ska satsa på sig själv" och "har alla möjligheter" och det bara är att ta sig i kragen och "skaffa sig ett jobb och en utbildning".

    SvaraRadera
  2. Lite arbetslinje på det så blir hon säkert en riktigt lönsam produktionsenhet i flera år till. Intressant text.

    SvaraRadera
  3. Jag ler (fast det är sorgligt) när jag läser din text eftersom jag så väl känner igen tankarna, såväl när jag var yngre som nu när jag är äldre. Gillade hennes annons!

    SvaraRadera
  4. Inte lätt att hanka sig fram med all konkurrens. Fann annonsen lite deppig eftersom hon försätter sig själv i en offersituation med den. Svårt för många, särskilt i mindre orter där arbetstillfällen är färre. Fin förmedlam känsla som hon känner.

    SvaraRadera
  5. Om du nånsin knäcker detdär med utesäljare, lova att berätta. Kan ha nåt med dammsugare och fot-på-tröskeln att göra?
    Får välbekant nackkramp av dendär annonsjargongen. Brr...

    SvaraRadera
  6. usch vill inte uppleva.
    Våran infoträff idag minus 21 miljoner.
    Inte många företag som kör vidare då..

    SvaraRadera
  7. Tjugotre år och ångest över att bli gammal. Ja det där ordet ambitiös är nog nästan utslitet i jobbannonser, och CVs också för den delen.

    SvaraRadera