Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 27 augusti 2009

Utmaning 239 - Presentfloden

Kurvan är i nedåtgående. Jag börjar sluta tycka att det är så roligt att hon kommer med presenter. Det är inte lika spännande längre med de fantasifullt inslagna gåvorna från avsides belägna loppmarknader, med filmerna från DVD-shopar för en publik med kräsen smak.

För tre månader sedan slog jag ut med armarna och sa: "Hon är den enda kvinna någonsin som uppvaktat mig!"Ibland bröts till och med min röst. I allmänhet är det bara jag som blir rörd över min egen utsatthet. Ytterligare en orsak att bli rörd.

Hon är den enda kvinna någonsin som uppvaktat mig och jag är less. Less på hennes ordlösa böner om bekräftelse, på hennes presenter, på henne. En partner ska vara någon som man slappnar av tillsammans med, inte någon som är spänd som en fjäder för att kunna uppsnappa ens ohörbart formulerade behov och tillfredsställa dem. Kom tillbaka, alla egotrippade flickvänner utan altruistiska behov. Allt är förlåtet. Ligga på sängen en söndagseftermiddag och bråka om vem som ska hämta pizza - det är kärlek, det.

Hennes konversation, som till en början var riktigt spirituell - jag var förstås handlöst förälskad -har urartat till en intrikat semantisk väv, vars enda syfte verkar vara att exponera de gåvor jag inte varit tillräckligt tacksam för. "Klackringar behöver man inte spara till särskilda tillfällen, utan de går utmärkt att använda i vardagslag." "Det var synd att visitkortsfodralet i silver var litet skevt, men jag är säker på att Åke kan knacka ut det för en billig penning - det fixar jag med honom."

Prylar. Allt handlar om prylar. För mitt inre har varje sak hon gett mig blivit en försåtlig spets på ett gjutjärnsstaket gömt i en häck. Det är något ytterligt primitivt över hur hon lyckas penetrera mig med dem.

Jag vill inte ha mer spetsar i min kropp. Jag vill ha den ultimata flickvännen, hon som förhåller sig hälsosamt negligerande till mina behov.

(Utmaning: skriv om att uppvakta)

11 kommentarer:

  1. Whao igen! "Ligga på sängen en söndagseftermiddagoch bråka om vem som ska hämta pizza"....trygg, avslappnande kärlek. Jag gillar hela texten!

    SvaraRadera
  2. träffande text som ger en kick i magen!

    SvaraRadera
  3. Tycker om spetsarna på gjutjärnsstaketet, som är gömda i en häck. Annars blev jag mest förtjust i stycket om att bli rörd av sin egen utsatthet. Och den gnälliga huvudpersonen.

    SvaraRadera
  4. Riktigt bra - igen . Instämmer med alla puffare ovan. är också förtjust i bilden av det försåtliga gjutjärnsstaketet.

    SvaraRadera
  5. Ja näst sista stycket håller jag med om att det var höjdpunkten. Gåvor kan också vara en egoistisk handling och inguta en känsla av att vara i skuld till denne givare.

    SvaraRadera
  6. Tänkvärt - att vara "för snäll" går inte alltid hem. "Kom tillbaka, alla egotrippade flickvänner utan altruistiska behov. Allt är förlåtet." - härlig formulering

    SvaraRadera
  7. Tycker om pizzan och staketet jag också. Kärlek kan vara enkel om man tillåter den att vara det. Jag förstår verkligen hur din huvudperson känner det.
    SV: Vi får inte låta mina svenska landsortsbor ta på sig skulden för min dåliga kännedom om hur det går till i rikspolitiken. Tur att det finns någon som har modet att upplysa mig. Tack!! Har saknat kritik på sistone.

    SvaraRadera
  8. Det är spännande att du vänt på de invanda könsrollerna och gjort kvinnan till den uppvaktande. Hade en kvinna som fått så mycket presenter kännt sig penetrerad av dem?

    SvaraRadera
  9. En intressant text men vem bär ansvaret för konsekvenserna .Båda. Många fina formuleringar i texten.

    SvaraRadera
  10. Otroligt bra och roliga tankar i din text

    SvaraRadera
  11. Åhå! Du hittade min puff. Och vad intressant med Andersson/Svartenbrandt/Ferm. Kanske en novell om honom?

    SvaraRadera