Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 21 augusti 2009

Utmaning 233 - Trygghet

Det luktade annorlunda på sextiotalet, av en mer ödmjuk atmosfär. Det var långt tills globaliseringen skulle märkas, det var mera "en man, en röst, ett gevär". Pappa var vapenvägrare men jägare och stolt över båda. När han långt tidigare hade suttit i intervju för att få vapenfri tjänst, hade militären som intervjuade honom sagt: "Men om det var en orre som satt här i stolen, och inte jag, hur skulle Vernersson reagera då?" Och pappa hade svarat, kolugnt: "Ja, det ska jag då säga, att om jag inte kunde se skillnad på majorn och en orre, då skulle jag omedelbart lämna in licensen." 19 år, så trygg och lugn. Hade knappt varit utanför byn. Han ägde sin värld.

Till lunch kom både mamma och pappa hem och åt. När jag ätit upp, fick jag sitta i pappas knä. Den sura Asea-doften i hans skjorta. Hans renrakade kind, som jag lutade örat emot för att höra när han tuggade knäckebröd. Överjordisk frid.

Sen åkte vi till lekis i nästa kvarter. Pappas cykel var brun. Jag och brorsan brukade leka att vi cyklade på den när den stod i cykelstället, fastän vi absolut inte fick. Den kunde bli skev. Nu, när vi åkte till lekis, fick jag sitta på cykeln och pappa ledde den. Det var äventyrligt.

Mellan dig och mig: han tuggar på ett speciellt sätt. Ibland kan jag fortfarande smyga dit med mitt öra mot kinden när pappa äter knäckebröd. Han skrattar: "Är det dags för trygghet nu?"

(Utmaning: skriv om något hårt)

12 kommentarer:

  1. Oj, nu kastades jag för ett ögonblick tillbaka till min barndom. Ljudet av min mammas knäckebrödstuggande. Annars en, som vanligt, fantastiskt målande text.

    SvaraRadera
  2. Jahaja. Nähädu. Det blir ingen kritik idag heller. Jag har försökt, men det går faktiskt inte. Den är öm och så levandegjorda detaljer; cykeln, tuggandet, hade han rutig skjorta? Jag tror det. Och det där med skeva cyklar. Och att äga sin värld. Du får faktiskt lov att vara sämre än såhär om du ska få kritik.

    SvaraRadera
  3. Verkligen mysigt, det låter väldigt mycket trygghet. Jag blir liksom lugn i hela kroppen. /Betty

    SvaraRadera
  4. Jag mötte alltid min egen far när han på luchen kom på sin cykel från jobbet, så igenkänningsfaktorn var hög i denna text. Och på den tiden var det riktiga, stenhårda knäckebröd. Vi smulade knäckebröd i glas med mjölk och lingonsylt som efterätt, bara det. Jag tyckte dagens text kändes ovanligt nära.

    SvaraRadera
  5. Skrattade högt åt pappans svar om orren och majorn. Helt underbar kommentar. Har även jag hög igenkänningsfaktor från barndomen av örat mot kinden när mamma eller pappa tuggade, liksom min dotter älskar att göra på mig. Vad kommer den idén ifrån tro i ett litet barns huvud?

    SvaraRadera
  6. Svar: Vad lustigt jag måste blivit inspirerad av min systers telefonsamtal, insåg det inte förrän du poängterade "herr" och "fru" - fast det kändes helt naturligt att skriva så i skrivandets stund =) Syrran har flyttat till Tyskland och hon beskrev just att hon har svårt för att de tilltalar henne Frau Johansson hela tiden.

    SvaraRadera
  7. håller med dig om dikten och "ska", ändrar nu. tack för hjälpen!

    SvaraRadera
  8. Vapenvägrande jägare finns det gott om. De är ett tryggt ansvarstänkande släkte som värnar om liv och miljö (oftast i alla fall), låter kanske olågiskt men det är helt glasklart för mig i alla fall. Helt underbart skrivet (igen, blir det inte tröttsamt ;-))"Han ägde sin värld" det ligger mycket i det, fler borde lära sig äga sin värld.

    Ang. kommentaren i min blogg. Chockad och paralyserad är det som gör att man inte reagerar och gör vad som är mest logiskt.

    SvaraRadera
  9. Bra skrivet. Han hade svar på tal. Gillar berättelsen.

    SvaraRadera
  10. Vilken fin berättelse! Fler än jag har fått lyssna på den och alla beundrar din förmåga att berätta, att levandegöra och ge känslan av att man som läsare är med i stunden! Bra!

    SvaraRadera
  11. Den sura fabrikslukten, den minns jag också. Det är nåt med olja och skärvätska tror jag?

    Sv: Har försökt med moroten och ignorera fel à la hunduppfostran i över ett år. Hjälpte inte. "Jobbarkompisen" får ett lillfinger och tar hela handen. Latmasken växte, så nu är det nästa strategi som utvärderas, att kräva. Och jag mår så dåligt av det... Men jag ger det ett försök. Funkar det inte säger jag upp mig och börjar med hunduppfödning ;)

    SvaraRadera