Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

tisdag 28 september 2010

I tunnelns mynning

Tunneln är trång och lång och öppnar sig mot väster. Där möts vi i kvällningen; i mynningen, där solen samlar sina spjut som i ett koger. Det är Inger, Amanda och jag. Vi bär alla vita kläder. Tänk dig Eva Dahlgren, fast som liten. Utan gitarr. Amanda håller upp en träbricka för att skydda ögonen mot de sneda strålarna. Vi andra är som fångade av de glittriga stenarna på tunnelns botten. Vatten tränger in i våra tunna byxor. Det är fuktigt där vi är och ganska osympatiskt men för oss är det en scen, en alkemistisk hydda. Vi får känna oss förstorade, kväll efter kväll. Alla drömmar kan bli sanna där och då. Så leker vi. Och snart är tiden ute. Trettiosju minuter, högst, kan vi sitta där i solen, rada upp våra drömmar jäms med raden av stenar, som aldrig blir för lång.

När det mörknat turas vi om att krypa in i tunneln. Vi vet inte vem som kommer längst – det är svart, svart, svart. Ingen kommer förbi det svarta, ut mot en andra öppning. Den måste finnas. Eller mynnar tunneln i en bergasal? Vi leker så ibland, fast den är gjord av avloppsrör. Någon gång ska vi komma ända fram.

(Utmaning: skriv om en tunnel)

6 kommentarer:

  1. Effektfullt med den mörka spännande tunneln. Andligt.

    SvaraRadera
  2. Väcker minnen av fantasier man förlorat som vuxen. Inger mig ett skönt vemod.

    SvaraRadera
  3. Väcker en känsla av något tillfälligt gömt i hjärnan. Texten petar på mina egna barndomsminnen och jag känner rädsla blandat med nyfikenhet.
    Bra skrivet

    SvaraRadera
  4. Gillade, gillade mycket, fick läsa flera gånger, blev bättre av det. Jag skulle nästan vilja skriva suggestivt, om det inte var ett så hemskt ord. Solen som samlar sina spjut! (Men stoppade på meningarna om Eva Dahlgren.)

    SvaraRadera
  5. Väcker barndomsminnen. Och känslor inte minst. Fint fångat.

    SvaraRadera
  6. Suggestivt och poetiskt.

    Jag gillade raderna om Eva Dahlgren. Det är ju alltid en risk med att referera till en känd person, då det inte är säkert att läsaren vet vem det är. I det här sammanhanget fungerar det utmärkt, åtminstone för mig. Jag vet vem hon är och hur hon ser ut och vilka sånger hon gjort. Skulle man översätta texten till något annat språk så kanske det inte skulle fungera att referera till Eva Dahlgren.

    SvaraRadera