Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 13 december 2012

Tillvarataget

Lampan är gjord av rotting och den lyser, nästan utan att avge ljus. Den är något så ovanligt dessa dagar som en opraktisk modepryl från femtiotalet, fortfarande i bruk. I bortemot tjugo tusen dagar har den spritt sitt bleka ljus över Robertas hall. Många handskar och mössor har blivit kvarglömda i den hallen och Roberta har lagrat dem i en låda i hallgarderoben. Aldrig en enda gång försökt para ihop dem med sina respektive ägare. Nu är det för sent. Bara hemtjänsten kommer, och två gånger om året sonen Sven som är stationerad i Riga.

Det var annorlunda så sent som i början av nittiotalet. Hjälp, det är redan tjugo år sedan. I början av nittiotalet hade hon sina cirklar. Besatt av att läsa höll hon igång två bokcirklar, den ena modern och den andra för klassiker. Inger Alfvén, Fjodor Dostojevskij. Hon var självklar värdinna och bjöd på petit fours och te vid sitt runda salongsbord med intarsia. För henne var det att befinna sig i en varm flod att lågmält diskutera böckerna. Varm flod utan väta. Det var damer mest men också herrar. Sen gick de belåtna hem och någon glömde alltid åtminstone en halsduk i den dunkla hallen.

I måndags kom han, Sven. De hade bestämt sig för att städa alla garderober. ”Inför min död”, tänkte Roberta. ”För att du ska hitta dina saker”, sa Sven. Och de hittade mycket. Stödkorsetten, till exempel. Den som gjorde det lättare att hasa sig fram med rollatorn. Och så tog han fram hennes låda. ”Gamla grejer”, förklarade Roberta. ”Som ska slängas?”, undrade han och hon nickade.

Idag har hon för första gången på säkert tusen dagar satt sig i målarhörnan. Akvarellfärger förfars inte. Ovan vid tekniken målade hon först ett par kladdiga övningar. Sen började hon på bilden, bilden av alla barhuvade och vantlösa människor hon släppt ut ur sitt hem under alla år. Planlöst for de fram över det fingrängade papperet, stötte då och då ihop med någon som inte huttrade eller hade blåfrusna händer och till slut gick de upp i skocken, igenkännbara endast för Roberta.

(Utmaning: skriv om att lysa)

6 kommentarer:

  1. Den varma floden. Så där vill jag också ha det. Petit-fours och böcker och samtal. Och slutet, papperet och mänskorna.

    SvaraRadera
  2. Blev inte så förtjust i tanten måste jag säga, men ditt sätt att bygga upp hela skeendet från den gamla lampan var roligt och elegant, som vanligt:)

    SvaraRadera
  3. Tavlan med barhuvade och vantlösa! En lysande idé.

    SvaraRadera
  4. Jag vill också ha bokcirklar. Men tråkigt med kompisar som lyssnar på ljudböcker. Tycker charmen försvinner. jaja spårade ur.
    fin text :)

    SvaraRadera