Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 20 december 2012

Roberto

Även ensamheten är en illusion, min vän, sa Roberto.
Han stod och brynte tunna, tunna leverskivor i smör och olivolja. Dofterna av lever och salvia ingick äktenskap. De små vikarna i min munhåla fylldes av saliv. Jag ville inte fråga vad han menade. I hemlighet var jag litet trött på hans djupa men rätt bombastiska utläggningar om l-i-v-e-t.
Mm, sa jag bara.
Se på mig! fortsatte Roberto. Du är den enda jag träffar...
Nu kommer det här med smöret”, tänkte jag.
– … men jag är förbunden med allt, med alla, till exempel genom denna...
Han höll fram vakuumförpackningen.
– … lever!
Och smöret, muttrade jag.
Ja. Och smöret. Kan du läsa tankar?!
Nej, men du har sagt det tusen gånger förut.
Roberto vände sig hastigt bort och sjönk ihop litet. Jag strök honom över ryggen.
Det är okej, Roberto. Du är bara litet för ensam. Då blir det lätt att man upprepar sig.
Men den är illusorisk, ensamheten! Genom min meditation är jag i förbindelse med världen.
Det må så vara. Men just denna illusion resulterar i att du upprepar dig. Ska jag duka?

Jag slet mig från köket och gick ut och dukade. Vitt porslin på vit duk med vita servetter. Silverbestick. Det var grumsigt i skallen. Osmälta tankar.
Öh, du? ropade jag från matrummet.
Roberto kom i dörröppningen.
Ger det inte ganska dålig karma att så gott som uteslutande ha relationer till de redan döda, som man ska äta upp?
Nu såg Roberto bekymrad ut.
Genom min meditation...
Jag spände ögonen i honom:
Du är för ensam!
Det har du redan sagt.

(Utmaning: skriv om ensamhet)

3 kommentarer:

  1. Varje relation kanske är en illusion? Och varje meditation också?

    SvaraRadera
  2. Intressant tanke Charlotte har! "De små vikarna"

    SvaraRadera