Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 27 december 2012

Betraktelse med sensmoral

Det är så lätt att säga I love you. Orden är som ett rockslagsmärke eller som en text på en t-shirt. Förpliktigar inte.

Det är nödvändigt att säga I love you om man har ett kärleksäventyr men inte gemensamt språk.

Man sitter fast i ”I love you” om man vill avsluta ett kärleksäventyr med någon och inte har gemensamt språk. ”I don't love you” är ju inte sant och mer komplexa känslor går inte att uttrycka. Så man är fast.

Sensmoralen av denna betraktelse är, om den undgått någon, är att man måste prata sig ur men inte nödvändigt in. (Här slår jag fast det som en allmängiltig sanning när det kanske bara handlar om egna tillkortakommanden) (Vilket visar hur bruket av sensmoral i texter lätt ger upphov till missförstånd)(En annan sensmoral skulle kunna vara att man inte ska kasta sig in i kärleksförbindelser hux flux, utan tänka efter före)

(Det här är delvis en polemisk text, därför så baktung)

(Utmaning: skriv om missförstånd)

7 kommentarer:

  1. Ja ibland blir man förvånad hur olika vi kan se på sens moral. Hur olika vi uppfattar vad som är sens moralen i en text. Eller?

    SvaraRadera
  2. Men ibland är det ju så tråkigt att tänka efter före, men som sagt då får man vara beredd på att prata sig ur det istället. :)

    SvaraRadera
  3. Prata sig ur men inte i - jag har nog pratat mig in i och ur saker många gånger.

    Sensmoraler är intressanta. Personligen tycker jag att de gör sig bäst i komplex form.

    SvaraRadera
  4. Aj! Så sant som det är sagt, välformulerat och väl fångat, inte minsta baktungt.

    SvaraRadera