Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 8 augusti 2012

Idel ädel adel

Jag är idel ädel adel, jag, jag gör som jag vill.” Den här leken har hon lekt hela dagen, lilla Kråkan. Hon har skvätt vatten och hon har krävt att bli dragen i fyrspann på sin trehjuling och fyra gånger har hon bytt kläder med hjälp av sin kammarjungfru. Eftersom kammarjungfrun är mamma och fyrspannet är mamma, pappa och storebröderna och vatten har skvätt på alla, alla – även grannarna längst bort vid vändplanen – så är de flesta ganska mätta nu på adelsväldet. Största storebrodern går in och googlar och kommer ut med ett papper. Det är ett vanligt ett från skrivaren men han har målat det svagt gulbeige med vattenfärg så att det ska se gammalt ut. Att bokstäverna har blivit litet suddiga ger bara tidsfärg. Höviskt lämnar han över det halvfuktiga dokumentet till sin adliga syster, som nätt och jämnt kan läsa sitt namn, och förklarar att han har pratat med Riddarhuset och kommit fram till att det enda adliga privilegium som återstår i modern tid är att få använda öppen hjälm och adlig sköld i sitt sigill. Vad ett sigill är är ganska lätt att förklara, Riddarhuset med, och Kråkan sätter sig snart ned och börjar rita på sitt sigill, för hon började hemligen bli trött på leken. Så absorberad blir hon att hon inte vill följa med på en tur till stranden framåt kvällningen, när mamma har njutit två ostörda timmar i hängmattan med Paul Auster och är redo för att vara social med sin familj igen. Efteråt, när Kråkan somnat, dryftas det lika fåfängt som vanligt var hon kan ha snappat upp ”idel ädel adel”. Sexårs? Någon kompis? Någon film? Det spelar ingen roll. Ungens hjärna är som flugpapper. Bara natten står i vägen för nästa dag. Vad ska hon bli då, den lilla Kråkan?

(Utmaning: skriv om att vara ädel)

7 kommentarer:

  1. Mycket söt liten text. Gillar färgen på pappret och att hon hemligen blivit trött på sin lek =)

    Ibland har jag tänkt att vi borde byta ibland, skriva texter i varandras anda. Försöka slänga ihop en "Kalle Byx"-fundering eller en typisk Marmoria-gestaltning....det skulle ju inte lika bra, men säkert en nyttig skrivövning. Håll med om att det vore kul!

    Iallafall.

    Ang kommentar hos mig: Välkommen närhelst du har vägarna förbi Hjälsta....men vad är det konstiga? För idylliskt? De har ju sina stunder som inte ländar sig lika väl till roliga anekdoter, och jag har ju också mina stunder när jag inte är lika benägen att se saker i de färgerna....men - plötsligt händer det, du vet.

    SvaraRadera
  2. Trodde nästan att jag var inne hos Ansgars ett tag här... Ännu en fin berättelse. Din fantasi och uppfinningsrikedom är enastående.

    SvaraRadera
  3. Kul idé det där, att skriva texter i varandras anda. Att du skulle klara det är jag övertygad om. Själv kan jag inte gestalta ens en fjärt.

    SvaraRadera
  4. KB: Fin paradox "Själv kan jag inte gestalta ens en fjärt!" ;)

    SvaraRadera
  5. Som saqer sade, det var så jag kom på att jag borde skriva ner den där idén jag haft ett tag.

    SvaraRadera
  6. Väldigt bra berättelse. Och idag onsdag, antog jag Charlottes utmaning!

    SvaraRadera