Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 27 juli 2009

Utmaning 208 - Det svarta hålet

Hon är ett svart hål. Det är som om hon inte tror att någonting är viktigt. Att låna ut böcker till henne är att kyssa dem adjö. Hon har min Welcome to the Desert of the Real, en vacker liten bok, som jag fick av Phil innan han visste om han skulle kunna få tag på den i samma upplaga till sig själv. Jag vet att hon har den, någonstans bland sina samlade kesoburkar, barnklänningar från sextiotalet och trettio år gammal kurslitteratur, men hon har inte ens hört talas om den. "Zizek", säger jag. "Slavoj Zizek. Du hade läst honom i DN och ville läsa mer." Jag minns inte vad hon svarar. Hon rycker på axlarna med sina ord. Men det är jag som är den slarviga. I just vår subkulturs lilla rollfördelning är det så: jag är den slarviga. Hon är alfahonan, som ordnar och ställer för flocken. Hon ser inte sin skugga, den belamrade källaren med sin svaga doft av ruttet.

Men nu är det viktigare. Nu är det protokollet. Protokollet från årsmötet, som skulle justeras. Och min hårddisk har pajat. Och det har gått tre månader. Det enda beviset på att det där mötet har ägt rum ligger någonstans bland hennes papper - förhoppningsvis - eller i något upplag av crème fraiche-burkar. Och hon har aldrig fått det. Kan inte ens dra sig till minnes att hon blev justeringsman. "Vännen. Nu hittar du på." Nej, jag hittar inte på. Just för att jag är slarvig vet jag att jag skickade henne protokollet. Och skrev att det var viktigt. Att det var ett steg på vägen till att utesluta Bengt. Jag hittar aldrig på.

"Det är ett oförklarligt försvinnande", säger jag till ordföranden. "Och min hårddisk har gått sönder."
Vi har känt varandra ända sedan Uppsala. Jag kan inte utlämna henne.
"Vi får försöka rekapitulera." säger ordföranden hjälpsamt.
"Men alla voteringarna!" säger jag. "Kontrapropositionerna."
"Har du inga anteckningar?"
"Slängde dem när jag skrivit protokollet. Rutin. Man räknar inte med att hårddisken ska lägga av."

Vi blir kanske inte av med Bengt. Men protokollet kommer nog att komma fram, någon gång när ingenting betyder något längre. Den tiden brukar också komma.

(Utmaning: skriv om ett oförklarligt försvinnande)

11 kommentarer:

  1. så sant och så förbannat sant i min värld detta kunde handlat om mig och min slarvighetsgen, bra skrivet det här är något som jag ska ha som bakgrund på min dator så att jag blir påmind om slarvig het och datorkrångel och att allt kommer fram när det inte behövs mera. hittade även vikten av att inte slänga fast det gör jag inte men spelar ju ingen roll hittar ju försent denna gillade jag även om den var diktad ut din fantasi som var det min verklighet. ;(

    SvaraRadera
  2. Jag veeet att jag inte borde läsa innan kaffet, men det här var baske mej en perfekt text. Zizek! Och rollfördelningen. Kontrapropositioner! Briljant. Gillade we-texten också, men den här var snäppet vassare.

    SvaraRadera
  3. Som vanligt en briljant text. Ler och nickar när jag läser. Känner jag igen? Nja. Skönt att veta att vi är flera, just nu letar jag som besatt efter ett betyg från en anställning som jag hade för några år sen ...kanske kommer det fram när ingenting betyder något längre....

    SvaraRadera
  4. Jag gillar din beskrivning av alfahonan, som kommer undan med allt här i livet samt den roll och förväntningar man tilldelas i att vara den lite mer slarviga.

    Jag gillar raden "att låna ut böcker till henne är som att kyssa dem adjö".

    SvaraRadera
  5. Båda texterna är bra men den "riktiga" utmaningen tilltalar mig mer. Meningarna med "kyssa den adjö" och " hon ser inte sin skugga ..." - jääteroliga!

    SvaraRadera
  6. Briljant min sköna!
    Du skriver alltid så himla bra texter.

    SvaraRadera
  7. Hon som styr och ställer och du får stå till svars, trots att det är uppenbart att hon också är en slarva. Och inget går att bevisa... Hur ska man egentligen förhålla sig? Är det rätt att hålla henne om ryggen än en gång? Din huvudperson har gjort det valet och vi får hoppas att hon vet varför hon gör det.

    SvaraRadera
  8. Kul att vara sen med att kommentera så man får se alla andras kommentarer. Du skriver alltid väldigt stilrent, vet inte riktigt vad jag menar med det, men det känns alltid rätt. Ämnet är underbart, har funderat på att göra en mordhistoria någon gång om samfällighetsföreningen jag bor i. Vilka karaktärer som bor här!

    SvaraRadera
  9. Verkligen bra skrivet, fångade mig från första början och ligger något i det med slarvighet och att det man letar efter ofta kommer fram när man inte längre behöver det.

    SvaraRadera
  10. Marmoria! Först och främst Tack för de fantastiska fraserna,jag diggade dem och skrattade gott! Jag tror du fångat mitt smaksinne väl!!
    Med din dagens kan man väl bara konstatera att livet är orättvist och ibland drabbas de oskyldiga. Jag gillar beskrivningen av alfahonans skugga "den belamrade källaren med sin svaga doft av ruttet", den skulle jag nog akta mig för lång vänskap till trots.

    SvaraRadera
  11. Marmorkvinna! dett var jättebra som vanligt, måste jagsäga, du har verkligen inte lagt av din talang.. alltid så överraskande!!

    SvaraRadera