Eländigt, oländigt oändlig är vår tid: jura, krita. Perm. Kambrium! Årmiljonernas, dagarnas enorma klot ligger mitt i almanackan, skymmer sikten. En dag vaknar du och har blivit medelålders. Ungdomarna som kramas är av en annan generation, vad mera, du vet att äldre människor har sett dem så här i alla tider. Ömt, inte nedlåtande. Du vet att du är gammal för med stillnat sinne, möjligen någon saknad, ser du hos dem hormonerna, livsdjurets liv, och inte kläderna, frisyren, vem som är snyggast. De skulle kunna gå i folkdräkt. Driver dagg, faller regn.
Du vet att du är gammal, för du känner ditt eget livsdjurs liv. Vet att det göder sig, föder sig varje dag, aldrig är stilla, fastän ungdomstiden skuggas av det stora klotet som rullar så trögt. Vet att du vet en hemlighet som de unga aldrig visste: det slutar aldrig. I din sladdriga kropp har du insikter och hemliga kamrar av lust. Om du fick välja, behåller du hellre det liv du har nu än får ungdomen tillbaka.
Måttlöst, fantastiskt stort är tidens klot. Det är knappt så du minns hadeikum. Men kanske, när du går i barndom! Och klotet har rullat ett varv! Alla ska ömka dig för din oförmåga men du sitter bekvämt i blöja och betraktar en pelargonknopp.
(Utmaning: skriv om något stort)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Ungdomarna som kramas" - visst gör de!
SvaraRaderaGillade bäst din beskrivning av hur "ungdomstiden skuggas av det stora klotet som rullar så trögt". Mycket vackert och insiktsfullt beskrivet.
Och jag behåller också hellre mitt nuvarande liv. Jag tycker faktiskt att det bara blir bättre och bättre. En härlig känsla trots att jag är en medelålders tonårsmorsa ;-)
Blöjan och pelargonknoppen är ju underbart. Hoppas verkligen att man har den känslan när man kommer dit. Gillar det insiktsfulla i den här texten. Äldres visdom borde vara mer värd än den är idag.
SvaraRaderaJag gillar klotet som rullar rätt genom texten. Och jag är generellt förtjust i dina avslutningsmeningar (och avundsjuk), men den här var ljuvligt rolig. Sitta bekvämt i blöja och betrakta en pelargonknopp. Zen, kamrat!
SvaraRaderaBlöja och pelargonknopp. Jag kommer just från äldreboendet. Jag har precis varit hos min gamla moster och konverserat en stund, vattnat hennes röda pelargonier. Mina ungdomar har just segat sig upp. Jag står mittemellan dessa liv och vill varken framåt eller bakåt.
SvaraRadera"Du vet att du är gammal för med stillnat sinne, möjligen någon saknad, ser du hos dem hormonerna, livsdjurets liv, och inte kläderna, frisyren, vem som är snyggast". Så mitt i prick! Denna texten gillade jag verkligen. Jag fick ord till känslor som jag inte själv kunnat formulera. Tack för fin läsning!//Sofie
SvaraRaderaFantastiskt bra text! Klotet som rullar är en fin bild och jag fattar inte var du får alla idéer ifrån. Du beskriver så bra hur man kan känna när man ser ungdomar "med sina hormoner" men jag skulle ändå inte vara ung på nytt - jo, med den erfarenhet jag har nu. Ester
SvaraRaderasv: Jag fick intrycket av att jag började blanda in för mycket personligt så att kanske bara jag själv kunde läsa ut "något stort" ur inlägget. Är glad att andemeningen kom fram dock, och tacksam för kommentarer!
SvaraRaderahärlig text så mycket insikter skulle kunnat vara skriven om min gamla farmor.
SvaraRadera