Efteråt karvar vi tavlor i stammarna på de gamla ekarna i backen. Att göra tavlorna går fort, det som tar tid är att plana ut en yta i stammen för dem.
Han ristar spretigt en utriggare i hög sjö, min bild är mer symbolisk. Som vanligt vet jag inte vad den symboliserar men den har många runda former. Det är upp till den som tittar att tolka.
Mor kommer ner och beundrar vad vi åstadkommit. Hon säger inte mycket men jag förstår att hon anser att vi bearbetar det som hänt. Vad det än gäller, anser hon alltid att vi håller på med att bearbeta det som hänt. Det är förbluffande. Själva är vi sällan säkra på att något hänt över huvud taget. Varken den här gången eller någon annan gång.Vi kapsejsade. So what. Vi hade flytvästar på. Nu ska vi skaffa ett stabilare flytetyg. Pontonflotte eller katamaran? Vad vi än väljer, blir det brett och svårstyrt.
Vi sätter oss ner under ett av träden, håller varandras händer och minns den underbara tiden av enfald: mjuka paddeltag upp mot vinden i vår smäckra kajak. Som att smyga i vått gräs i mockasiner.
(Utmaning: skriv fem favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härlig text!
SvaraRaderaDu fick ihop det fint där.Jag gillar ordet flytetyg
Jag gillar texten, men blir lite förvånad över de valda orden. Sista meningen är härlig, det är precis så det känns att glida fram över en sjö.
SvaraRadera"...det som tar tid är att plana ut en yta i stammen för dem." Det är som ett avsnitt av Twin Peaks. Att gå från det enkla till det obegripliga. Att nysta ett snöre och få fler och fler knutar på garnet. Från kajak till katamaran.
SvaraRaderaSkön sommarkänsla! En existens som är så fylld av äventyr och odödlighet, bara barnens mor oroar sig för vad som hänt och kanske framförallt vad som kunde ha hänt.
SvaraRadera