Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

söndag 12 juli 2009

Utmaning 194 - Framme

Natten föll. En krater i ditt bröst. Den vidgades. Så glest, så glest mellan orden.

Sen korsade du det vida vattnet. Stilla paddeltag.

Vi lade betelblad och mynt på dina ögon. Du var framme, slutgiltigt. Ett stycke hade vi fått vara med på vägen. Att komma tillbaka var hårt och ynkligt. Du hade företagit den färd som bara kan begås allena men det var vi som var lämnade med ensamheten.

(Utmaning: skriv om att gå i mål)

7 kommentarer:

  1. Ovanligt kort för att vara dig, men ett solkklart budskap. Vackert, och sorgligt att bli lämnad kvar.

    SvaraRadera
  2. ja vissa vägar gör vi ensamma. och lämnar sorgen kvar.
    Jag fillar det här, sorg jovisst men inte för huvudrolls innehavaren....

    SvaraRadera
  3. Ja det händer nåt annat när man sorterar bland adjektiven. Blir kanske renare och mer egna möjligheter för läsaren. Tack för (om)tanken!
    ang. din kommentar hos mig förstås, hejsvejs!

    SvaraRadera
  4. Vackra ord som känns i hjärtat.

    SvaraRadera
  5. Vackert om det slutgiltiga målet. Slutgiltigt för vissa, många vägrar se att det är dit de ska.

    Tack för kommentaren till mitt vakna-inlägg. Ingångna är mycket vackrare, mjukare och finare och jag har faktiskt ändrat i dikten. Ingådda, det låter som ett par gamla tofflor. Jag tror dialekten slank igenom, för jag var nog rätt nöjd med att ha kommit till ett slut på dikten.

    SvaraRadera
  6. Ja så vackert ävenså ensamheten på sitt vis!

    SvaraRadera
  7. Väldigt fint, starka ord som känns. /Betty

    SvaraRadera