Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

söndag 8 april 2018

Per Mogesjö från Avanza


Det är nästan inte ens höst men planeringen för mikrobiologieventet drar igång, en kollaborerad grej men andra relevanta aktörer. Vi träffas i Ludocs lokaler, strama stolsryggar, grått linne. Fjorton, femton pers. Jag åker på att föra minnesanteckningar. ”Minne” och ”jag” är inte en strålande kombination, jag hastar hem i blå sensommarkväll för att skriva medan jag fortfarande kan tyda kollegieblockets krumelurer. Mer än så är det inte: jag har varit på ett möte och har varit den som hållit i pennan.

I höjd med S:t Eriksplan kommer sms:et. Det är från en okänd. ”Jag vet inte vad jag har för intryck av dig men jag vill ge uttryck för att du har gjort avtryck i mig.” En koll mot närvarolistan från kvällen – lite krångligt, eftersom den också finns i telefonen – ger vid handen att avsändaren är en Per Mogesjö från Avanza. Jag har ingen bild. Blå kavaj? Men främst har jag ingen bild av mig själv. Varit på ett möte. Hållit i pennan. Det är allt. Vad kan den här Mogesjö ha uppfattat, upplevt? Jag känner mig obehagligt sårbar, som en eremitkräfta som berövats sitt skal.

Jag sa ju ingenting!” tänker jag och märker sen att jag också messat det. Dessa horribla apparater som flyttar in och blir en del av oss.

Det blir en messchatt som sträcker sig in på nästa dygn, ett sporadiskt samtal i skrift medan jag skriver ut anteckningarna, mejlar iväg dem, dricker honungsvatten och klipper kattens klor. Per är inte så fyndig som han verkade på det första messet, han är en sån där aurasnubbe, new age-ig, vibrerar efter en viss frekvens... Jag har aldrig varit någon sådan ens såhär nära förr. Underligt nog känner jag mig mindre hudlös. Han gör en numerologisk läsning av mitt namn och allt stämmer: jag är rädd för närhet, vill dö i skogen och älskar djur.

Men jag är inte imponerad. Konstigt att Avanza har en sån i sin ledningsgrupp. De vet väl inte om det. Att han är sån. Vad som fört oss samman måste vara att vi var de som kom med stora privata världar in till det där rummet, vi bara satt och låtsades intresse.

När dagen bräcker är även mitt intresse för Per Mogesjö till ända. Artigt skriver jag att jag ska gå till sängs. Påslakanet ett mjukt pansar mot yttervärlden men jag känner mig underligt ny.

(Utmaning: intryck)


3 kommentarer:

  1. Underhållande. Tankeväckande. Bra.

    SvaraRadera
  2. Vilken fantastisk text. Jag är djupt imponerad.

    SvaraRadera
  3. Du får ihop det otroliga så bra - ja mycket underhållande läsning. Bravo!

    SvaraRadera