Det
kommer ett brev från underjorden, så fyllt av smärta och lidande
att jag inte kan svara med en gång, fastän det talar direkt in i
mitt eget lidande, som jag har känt det – känt, alltså
förnummit; känt, alltså varit förtrogen med.
Från
underjorden kommer det. Underjorden, den plats som tillhör en när
botten är nådd. Underjorden, den jord som kan läka, särskilt om
man påtar ner tomatplantor och såpört, sallat och julrosor. Det
gör brevskrivaren, och kan själv konstatera att hen faktiskt
blickar framåt, utifrån jordens perspektiv.
Flera
sådana vittnesbörd har nått mig denna korta vår. Hon som skulle
sälja kolonilotten när hennes bästa vän dog i julas berättar att
hon krattade i fyra och en halv timme igår. Ordet ”lycka” kan
hon ännu inte säga men hon lyser av den när vi träffas sent i
kvällen. ”Livet vinner” viskar hon och ser genast ut som om hon
försagt sig.
Man
ska vara försiktig med orden. Orden i sig kan döda det som växer
fram när våra händer bringar växt och näring. Är det också
därför jag inte svarar omedelbart? I myllan, med myllan, jordiga
händer, får vi erfara utan att behöva utsäga den esoteriska
hemligheten att sorgen
och glädjen, de vandrar tillsammans... –
en vacker 1600-talspsalm. Sjung den stilla i täta stämmor, inte för
den som i nuet är betryckt, utan tillsammans med människor som
hunnit lägga väg mellan sig och sorgen, tillägnat sig perspektiv,
för det är ord som kan vara farliga.
Försiktigt
luktar jag på brevet för att känna om brevskrivarens odlingsmödor
lämnat spår. Jag märker dock ingenting men när jag vänder upp
och ner på kuvertet trillar tre frön ut. Är det några av de
tomatfrön hen själv fermenterat och torkat i höstas? Åter faller
blicken på brevets starkaste ord: vi
behöver inte visa upp oss i vår nakenhet för att höra till, vi är
mångfasetterade och en enda skimrande ruta räcker antagligen för
att både ge och få lyster att sprida sig. De
står inte på slutet, utan i början. Så kan en text om djupaste
lidande vara en bringare av hopp.
(Utmaning:
perspektiv)
Jättefint och som vanligt en läsupplevelse. Får tänka till.
SvaraRaderaSå himla intressant och fint skrivet, dina ord griper tag i i mig och omtumlar mig!
SvaraRaderaÄlskar att stoppa fingrarna i jorden, det kan verkligen göra en gott när ens inre värker.