Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 18 april 2018

Brev från underjorden


Det kommer ett brev från underjorden, så fyllt av smärta och lidande att jag inte kan svara med en gång, fastän det talar direkt in i mitt eget lidande, som jag har känt det – känt, alltså förnummit; känt, alltså varit förtrogen med.

Från underjorden kommer det. Underjorden, den plats som tillhör en när botten är nådd. Underjorden, den jord som kan läka, särskilt om man påtar ner tomatplantor och såpört, sallat och julrosor. Det gör brevskrivaren, och kan själv konstatera att hen faktiskt blickar framåt, utifrån jordens perspektiv.

Flera sådana vittnesbörd har nått mig denna korta vår. Hon som skulle sälja kolonilotten när hennes bästa vän dog i julas berättar att hon krattade i fyra och en halv timme igår. Ordet ”lycka” kan hon ännu inte säga men hon lyser av den när vi träffas sent i kvällen. ”Livet vinner” viskar hon och ser genast ut som om hon försagt sig.

Man ska vara försiktig med orden. Orden i sig kan döda det som växer fram när våra händer bringar växt och näring. Är det också därför jag inte svarar omedelbart? I myllan, med myllan, jordiga händer, får vi erfara utan att behöva utsäga den esoteriska hemligheten att sorgen och glädjen, de vandrar tillsammans... – en vacker 1600-talspsalm. Sjung den stilla i täta stämmor, inte för den som i nuet är betryckt, utan tillsammans med människor som hunnit lägga väg mellan sig och sorgen, tillägnat sig perspektiv, för det är ord som kan vara farliga.

Försiktigt luktar jag på brevet för att känna om brevskrivarens odlingsmödor lämnat spår. Jag märker dock ingenting men när jag vänder upp och ner på kuvertet trillar tre frön ut. Är det några av de tomatfrön hen själv fermenterat och torkat i höstas? Åter faller blicken på brevets starkaste ord: vi behöver inte visa upp oss i vår nakenhet för att höra till, vi är mångfasetterade och en enda skimrande ruta räcker antagligen för att både ge och få lyster att sprida sig. De står inte på slutet, utan i början. Så kan en text om djupaste lidande vara en bringare av hopp.

(Utmaning: perspektiv)

2 kommentarer:

  1. Jättefint och som vanligt en läsupplevelse. Får tänka till.

    SvaraRadera
  2. Så himla intressant och fint skrivet, dina ord griper tag i i mig och omtumlar mig!

    Älskar att stoppa fingrarna i jorden, det kan verkligen göra en gott när ens inre värker.

    SvaraRadera