Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 28 juni 2012

Bekännelselitteratur


Min gikt, min gikt!
En dikt om min gikt!

Ni hör. Det går inte, fastän det rimmar. Man skriver inte dikter om sina små åkommor. Knappt ens om sjukdomar skriver man. Möjligen rapportböcker. Självbiografier. Jag håller på att dö. Ro utan åror.

Om krämpor skriver man inte, annat än i milda nidporträtt av de äldre. Gikt – det är en kverulantisk äldre herre ombord på ett skepp, han går rak i ryggen – är avdankad överstelöjtnant, kanske – och klagar på sin gikt. Det är litet larvigt, gikt. Det är som att vara känslig för drag eller att ha vissa former av allergi.

Jag har gikt. I båda stortårna, mest i den vänstra. Om ni visste hur fruk-tans-värt ont det gör med gikt i dess mest mogna stadium! Man kan inte nudda leden, än mindre gå med skor. Knappt gå över huvud taget. Och alla onda tankar man tänkt om dem som är känsliga för drag och om de allergiska bleknar bort. Man bestämmer sig för att lyssna nästa gång man träffar på en sådan medmänniska. ”Krämpbärare, förenen eder!” tänker man. Och man förundras över att det ska ta sådan plåga för att man ska hitta till sin empati. Vissa klarar det utan den egna smärtan men jag, jag har fått dessa ständigt molande tår för att varje steg ska påminna mig om att livet – också – är lidande.

Om man har gikt
är det av vikt
att skriva en dikt
som en sorts bikt.

(Utmaning: skriv om en krämpa)

7 kommentarer:

  1. Bra! Gillar som man säger på facebook.

    SvaraRadera
  2. även jag har gikt i ett ben och uttryckte det idag i ordet krämpa. Min gikt sträcker sig upp från tån via fotleden och vaden upp mot knät. Igår var jag besvärsfri och njöt. Idag är en främmande dag igen med gikt, då livet går utan svikt.

    SvaraRadera
  3. En plikt också om man gör det så bra som du.

    SvaraRadera
  4. Bra upplägg på texten. Kul med dikten inledningsvis o tankarna kring den. Gillar cirkeldispositionen.

    SvaraRadera
  5. Jag fattade först inte varför du behöll dikten i inledningen, tänkte att texten funkade bättre utan. Men på slutet förstod jag =) Fint skrivet, du är skribenternas finsnickrare om man får säga så.

    SvaraRadera
  6. Inte att jag är förvånad, men ändå härligt att du faktiskt lyckas ge även en portvinstå ett ansikte.

    SvaraRadera
  7. är det inte även så att just den där illasinnande tån är en lite smygsjukdom som man inte springer runt och skyltar med utan döljer smart under en strumpa :) gubbkärrs vad det nu hette. B som i Bromma som i Broms :)

    SvaraRadera