Det var Mrs. Selvarapillai som sa det:
– Åh, vad jag avundas dig som får umgås med sådana som Mr. Karunarajah.
Datorskärmen var i en sådan vinkel att bilderna lyste svagt emot oss, bilderna på mig och oppositionsledaren och de på mig och Ministern.
– Demokrati är när regering och opposition frotterar sig på samma fester, sa jag förnumstigt. Vänta, Mrs. Selvarapillai! Jag har bra bilder på barnen här! De är från samma dag.
Hon lyssnade inte, hade gått in i köket. Barn i slummen ser alltid likadana ut, menar hon. Hon vet inte att i lördags gjorde vi styltor tillsammans och gick på dem, barnen och vi volontärer. Ibland måste jag nypa mig i armen för att förstå att jag har detta liv på helgerna, när jag vilar från mitt skrivbordsjobb: morgon i slummen, lunch hos Mrs. Selvarapillai, eftermiddag vid poolen med andra utlänningar och på kvällen fest med gräddan. Bara här kan jag leva så, röra mig mellan världar som egentligen inte har några gränsövergångar. Jag är tacksam för det och tacksam för att jag uppskattar det så mycket som jag gör.
(Utmaning: skriv om att frottera sig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tacksamhet är en dygd. Kan hon hälsa gräddan;)
SvaraRaderaDin komprimeringskonst upphör inte att faschinera mig. Jag kan vara lite seg och den här gången fick jag läsa om fyra gånger innan hjärnan hann få med allting...
Intressant situation du målar upp. Demokrati"begreppet" känns spot on. Ger att tänka på.
Tvära kast mellan olika världar under samma himmel. Bra
SvaraRaderaväldigt tankvärd text, och vilken fantasi du har, helt makalöst!
SvaraRaderaDe två citaten är fantastiskt komprimerade och säger allt. Jag är som vanligt djupt imponerad.
SvaraRadera