Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 27 januari 2011

I det vita

Det är så vitt här. Allt är vitt. Till och med min enkla klädnad och på fjället lyser fläckar också vitt. Här finns inga sysslor. Vi halvligger på solterrasserna mot fjällets sida och andas så fullt vi kan. Det är vårt arbete. Tuberklerna ska ut.

Jag är inte klen men febrig. En rodnad på mina kinder, en rodnad även på min själ. Man brukar säga ”hektisk”. I början är jag ute och går med herr Larsson, marscherar nästan. Jag är för ung för att det ska vara farligt att vara ensam med herr Larsson. Sen säger läkaren att jag blir sämre av promenaderna - ”av de furiösa promenaderna,” säger han – och att jag ska ligga bara, invirad i min vita filt.

Då märker jag att alla läser här. Förkovrar sig. Jag möter en pojke i min egen ålder som ligger i ett hav av böcker. Han har bestämt sig, säger han. Han ska bli folkskollärare, fastän han bara är från Raggsjö. Jag är från Rusele och jag tycker det han säger är stort. Folkskollärare... Slippa skrubba stora mjölkkaret morgon och kväll. Slippa rusta karlarna för skogen. Slippa ge sig ut i alla väder, göra pölsa. Slippa göra pölsa!

– Om lungsoten inte tar dig, säger jag förnumstigt till pojken.
– Jo. Så att. Om inte lungsoten tar mig.
Likgiltigt vänder han sig åter mot sin uppslagna bok.
– Jag ska bli en fin dam, jag, säger jag påstridigt. Inte behöva göra någonting.
Han tittar upp litet snett men säger ingenting. Jag uppsöker biblioteket och lämnar det med en tunn blå bok i handen. Jag kan slå upp den var som helst. ”Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten...” Jag vill aldrig bli frisk och komma tillbaka hem till nariga händer och stockfrusna fötter. Här kan man känna sig som del av oändligheten. Det är lätt. Men därhemma? Jag hoppas att min vårdtid här blir lång och att jag träffar en stilig fin herre som tar mig till maka. Döden? För mig, som bara är fjorton år? I tjugonde seklet? Jag är inte rädd. ”... en gång slockna alla stjärnor,/men de lysa alltid utan skräck.”

(diktcitat ur Triumf att finnas till av Edith Södergran)

(Utmaning: skriv om miljöombyte)

8 kommentarer:

  1. jo du hoppas den fina herren kommer, fast vem vet kanske kommer han bara för att hon ska upptäcka vad det var hon inte ville bli.
    Gillar som vanligt det du skriver och det sista som mest.

    SvaraRadera
  2. En text som jag tycker mycket om. Hon kunde väl sina sanatorier, Edit, om jag inte har fel.

    SvaraRadera
  3. Fastnar för ordet stockfrusna. Har aldrig hör det förr, försöker googla, få fram dess riktiga innebörd. Hittar inget som gör mig klokare. Men jag gillar ordet, känns som om det passar bra in i texten=)

    SvaraRadera
  4. Ja, vilken kraft har den inte, litteraturen, på en fjortonåring. Målande och träffande med sanatoriemiljön "som en del av oändligheten".
    Bra!

    SvaraRadera
  5. Miljön! "Han ska bli folkskollärare, fastän han bara är från Raggsjö."

    SvaraRadera
  6. Målande bra beskrivet o skrivet.

    SvaraRadera
  7. Jag gillar att jag hamnar mitt i miljön när jag läser. Bra flyt. Jag blir lite sorgsen.

    SvaraRadera