Om tacket

När man har varit på kalas ska man absolut inte vänta för länge med att tacka för senast (i Sverige, åtminstone. ”Thank you for latest” klingar inte så väl) men heller inte göra det för tidigt, till exempel nästkommande dag. Då kan det nämligen uppfattas som att tillställningen inte var mer minnesvärd än att man kommer att glömma den snabbt. En halv vecka är en bra tumregel.

Var tillställningen ett födelsedagskalas är det tvärtom så att jubilaren ska höra av sig och tacka i rimlig tid – dock ej inom tre-fyra dagar – för eventuella gåvor han/hon fått och för att han firats i största allmänhet. Detsamma gäller förstås bröllop.

Själv tycker jag att det är krångligt med etikett. Eller rättare, jag har en egen etikett som är bakvänd (tänk ”klistriga sidan ut”) men som går alldeles utmärkt att följa.

Jag har inte invigt den än. Jag uppfann den i söndags. Dagen innan hade jag haft ett litet releasemingel för min bok och jag vaknade upp med en varm känsla i magen för alla goda vänner jag har. Ville prompt börja ringa och maila runt för att tacka folk för att de kommit. Vad som stoppade mig var att jag i andanom såg Magdalena Ribbings skräckinjagande gestalt. Hon tycktes mässa: ”Värdinnan tackar ej vid middag utan sittande bord” eller något sådant tillkrånglat (det var inte ens en middag). Det var ett releasemingel. Mitt första. Nästa gång tackar jag vem jag vill.

(Skriv om etikett)