Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 21 april 2010

Paraplytjockisen

Hans paraply hakade i min kattbur och dess dörr flög upp. Det var i rusningen, på Pocket Shop i Centralhallen. Charlie smet in bakom disken och vi kastade oss efter. Tjejen i kassan snurrade runt och backade upp mot disken, för att ge plats åt de två korpulenta medelålders kropparna som låg hoptryckta på golvet som i bön.
– Charlie! lockade jag.
– Charlie! härmade den andre.
Charlie svarade med att lämna golvet och ta sin tillflykt i en hög hylla, balanserande mellan Vägmärken och Roslund & Hellström. Nu var expediten på bettet, klättrade upp på en pall och plockade Charlie som en persika. Jag lirkade mig fri från den lekamen jag var fastkilad mot, sprang ut i butiken och hämtade kattburen. Äventyret var över.

Jag tackade expediten och vände mig mot paraplytjockisen för att tacka honom, då svetten uppenbarade sig i pannan och under armarna. Jag kände hur jag blev illröd och hjärtat dunkade ojämnt och hastigt.
– Maria! sa han.
Jag funderade på att låtsas oförstående men det vore fegt.
– Erik! sa jag, men kände inte igen min röst.
– Det vore jättekul att snacka litet men mitt tåg går om tio minuter. Här är mitt kort. En fika någon gång?
– Mm. Det vore trevligt.
Jag visualiserade hur jag rev kortet i små, små bitar och lät dem singla ner på spåret.
– Måste försvinna. Kul att ses. Tur i oturen med katten.
Han var litet rund redan för tretti år sedan. Det var inte jag.
– Det där var min första stora kärlek, viskade jag till Charlie, när vi hade satt oss på vårt tåg. Han gjorde slut utan att säga det rakt ut. Lät mig bara förstå.
Jag ställde ner Charlie på golvet, öppnade tågfönstret och släppte ut några flagor av kartong. En vind kom och svepte dem bort.

(Utmaning: skriv om mötet på tågstationen)

9 kommentarer:

  1. Roligt först, sen lite mer allvar. Lite sorgset. Känner igen det där att man för någon sekund funderar på att låtsas inte känna igen, att låtsas vara någon annan. Fint.

    SvaraRadera
  2. Fint berättad! Målande, jag ser allt tydligt framför mig :)

    SvaraRadera
  3. Åh, så bra. Ser allt framför mig. Dråpligt, med allvar i botten. Jag hakade upp mig på "dess" i första meningen. Gav lite motstånd. Även att ta sin tillflykt i en hylla, hade jag velat ha till "tillflykt till". Fantastisk titel också!

    SvaraRadera
  4. Nej all gammal kärlek lockar inte fram vackra minnen, inte ens när man springer rakt i famnen på den. Underbar beskrivning, jag fnissar först, ser golvet framför mig och hyllan och sen kommer det lite sorgsna in. Äh, han var nog ingenting att ha!
    (styrde dagarna... äh, vet inte var det kom ifrån ;), möjligen kunde det vara "efter" istället för "till") :)

    SvaraRadera
  5. Gillar slutet extramycket när du använder katten för att berätta för oss vem han var.
    Briljant och målande berättat,

    SvaraRadera
  6. Flagorna av kartong var en snygg avslutning. Jag verkar hänga upp mig på detaljer idag.

    SvaraRadera
  7. Superskön text, gillade mkt mkt. Ang i slutet "Han gjorde slut utan att säga det rakt ut. Lät mig bara förstå." skulle denna dam nog bara skrivit typ: "Han var knäpp."
    (och lämnat resten till fantasin) - men jag tokgillade den här berättelsen och hur du byggde upp den med katten och paraplytjockisen. och "Det var inte jag." Super.

    SvaraRadera
  8. Håller med alla andra. Bra bra bra!

    SvaraRadera
  9. Ja bra och rolig text. Skulle göra sig bra som reklam för pressbyrån. Typ där alla kan mötas .....

    SvaraRadera