Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 3 december 2015

Att komma över vägen

Det gäller rå-, det gäller rå-, det gäller rådjur
likaväl som det kan gälla en älg.
Det gäller rävar och kaniner och små smådjur
likaväl som det kan gälla dig själv...

Vissa dagar är inte Tranströmer störst. Dessa dagar får Björling stryka på foten. ”En drömd konsert...” Va? När det finns något som heter Djurens brevlåda! Tidernas bästa barnskiva, upphittad under sorgliga omständigheter bakom en sjuttiotalsbokhylla i grön spånplatta på en vind som doftar mögel en sådan dag när pappas gamla stereo visar sig ha en fungerande nål och vi tar paus från planlöst plockande i damm och spindelnät, sätter oss i ringen och vrålar i stämmor:

Hur ska jag göra för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu och väntat flera veckor
och alla bilarna de bara kör förbi...

och det känns som om just den refrängen både får oss att fatta och hjälper mamma till en fridfull passage över Styx äntligen, efter att ha fastnat i nån bardo på vägen. Susanne gråter av lättnad och piper: ”Jag vill faktiskt ha ryan som Arne knöt till henne.” ”Vilken rya är det?” frågar vi andra. Det är en tuff rya i femtiotalsmönster som det visar sig att mammas lillebror gjorde åt henne när han gick på läroverket. När vi sitter här och James och Karin sjunger vidare om svanar som simmar upp-ooh-ner och humlor som haft det jobbigt dyker berättelserna upp, om rånjärnet och om vedklyven och om basfiolen, förstås. Berättelser som ger våra föräldrars liv konkreta konturer tills skivan är slut och långt efter det. Så reser vi oss, en efter en, och börjar rumstera bland grejerna med större tydlighet. Det är inte fult längre att vilja ha. Och soundtracket är kvar i våra sinnen. Det är vackrast när det skymmer och vi sjunger mjukt och unisont från källare till vind: Viiiii är en koloniiii kan inte låta bliii att sjunga denna melodi...

(Utmaning: ”Gäller”. Stort tack till James Hollingworth och Karin Liungman (och Tomas Tranströmer och Gunnar Björling och Pär Lagerkvist och alla andra poeter, stora som små))


5 kommentarer:

  1. Un-der-bar. Det lekfulla, både i temat och rytmen. I allt mörker bär texter som den här ett slags ljus. Trots att den egentligen är sorgsen. Också.

    SvaraRadera