En gång i en
bokhandel stod jag och bläddrade i en sån där liten gullig
presentbok. Vad jag har lärt mig av livet hette
den. På varje sida berättade en person i en liten sentens vad han
eller hon eller hen hade lärt sig av livet och så var det en söt
teckning till. En av de där sidorna minns jag fortfarande. Nej, inte
teckningen, men vad som stod där. Bidraget var från en nioårig
pojke och hans lärdom var att man inte kan gömma broccoli i ett
glas mjölk. De stämmer mig till sådant vemod, den där lärdomen
och killen som vidarebefordrade den. En trång värld, tänker jag
mig. En nioåring som redan gett upp. Som försökt men gett upp. Jag
tänker på ett hushåll där man gömmer det man inte kan eller vill
äta. I ett sådant hushåll finns det kanske straff för att kladda
med broccolin i mjölken. Vad vet jag. Vad har den här killen varit
igenom? Vad har han för förhoppningar eller förväntningar? Han
vet att man inte kan gömma broccoli i ett glas mjölk. Vad mera? Vem
är han? Vad ska han bli?
(Utmaning:
skriv om en lärdom)
Jag hoppas att han var ett lyckligt och nyfiket barn vars upptäckarlusta tilläts experimentera med mjölk och broccoli.
SvaraRaderaFin och tänkvärd text.
För ett par generationer sedan kan man tänka sig att pojken kanske skulle blivit tvångsmatad med den där coctailen t.ex. Tänkvärda frågor. Men allra mest nyfiken blir jag faktiskt på hur f-n du lyckas skapa en sån här historia! Grundmurad berättarglädje är min gissning.
SvaraRaderaMen alltså. Alla som har försökt gömma broccoli i mjölk måste dra den här slutsatsen oavsett omständigheter. Broccoli avger de där små gröna fröliknande delarna i alla vätskor (gissar jag). Det kommer med andra ord att synas. Mjölken kommer förmodligen att bli grön.
SvaraRaderaJag gillar berättelsen förstås... inte tu tal om det. Men jag tror på en annan historia. Jag tror att killen ifråga ville att folk skulle försöka gömma broccoli i mjölk och sedan se sin mjölk bli grönprickig.