Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 14 september 2012

Den dag vi inte kan skriva som vi gjort

Detta inlägg är tämligen internt. Det är inte sannolikt att du som inte tillhör skrivpuffsgänget får ut någonting av den.

Kom in i mitt sannolikhetsrum. Idag är det befolkat med idel kända varelser. Kräng av dig Kolmogorovs snäva kavaj och undersök följande:
Hur stor är sannolikheten att Hagar vänder sig till sin mamma och säger: ”Jag vill inte vara med i din blogg längre”? Eller att P.K. mister sitt detaljfokus eller att Kalle tappar takten när hon mäter rytmen i en av sina treradingar? Eller att marmoria blir lobotomerad eller att saqer, hemska tanke, förlorar sin underfundighet – för att inte tala om trianglarna?
Inget av utfallen är en stokastisk variabel. Vi kan nog dessutom bedöma dem alla som osannolika. Och om de inträffar: då får ni andra väl skriva något annat, på något annat sätt. Det är som en rännil vatten som söker sig nedför bergssidan. Om en fåra blockeras, bildas en annan. Ni kan skapa tills ni dör. Till och med marmoria kan finna tillfredsställelse i att göra tavlor av torra löv, limmade på kartong med skollim.

Det gräsliga vi själva hittar på händer nästan aldrig. Men det kan vara bra att bolla med sannolikheter för att hålla sig beredd på en framtid som helt visst rymmer förändring. Allting överallt i varje ögonblick är statt i förändring. Till och med bergsmassiven flyttar på sig. Hastigt eller långsamt, sannolikt eller osannolikt – du kommer att förändras. Det är bra att vara beredd. Jag ger mig ut och plockar vackra löv.

(Utmaning: skriv om sannolikhet)

10 kommentarer:

  1. "Till och med bergsmassiven flyttar på sig." Tack, o, tack. Den dag då jag har gjort mig förtjänt av en sådan här underhandshänvisning hos dig, den dagen har jag inte levat förgäves.

    Däremot kommer det som du säger om mig att hända. Någon gång. Kanske snart. Men som du säger, något kan man nog hitta att skriva. Det är statistiskt säkerställt.

    Plockar du vackra löv som en reflexion över alltings föränderlighet? För löven är döende, vet du, vackra i sitt förfall förvisso, men ändå. Det önskar jag inte dig.

    Plocka svamp. Den kommer tillbaka nästa år.

    SvaraRadera
  2. :) Gillar formuleringen: Ni kan skapa tills ni dör.

    SvaraRadera
  3. Och jag som vill att allt ska vara som det alltid har varit. Men jag är beredd. Och du. Du är ett geni.

    SvaraRadera
  4. Det var vackert och leendegivande själv plockade jag trattisar idag massvis till och med lite vanliga gula men limma på kartong nej då limmar till midjemåttet med dom :)

    SvaraRadera
  5. Vem är Du som vakar över vattnets vägar och bergens rörelser? Har Du en plan för allting? Kan Du påverka våra öden? Lyssnar Du om jag ber Dig att man upphör med lobotomeringar? Eller sitter Du bara och leker med granna löv?
    Hallå!

    SvaraRadera
  6. Hm. Det framgick nog inte av min text hur lysande jag tyckte att den här texten var. Men filosofin, allting. Lysande.

    SvaraRadera
  7. "Då ska nya röster sjunga..."! <3

    SvaraRadera
  8. Och jag vill inte att allt ska vara som det varit ;) Hurra för förändringar!

    SvaraRadera