Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 6 april 2012

Vad hon inte visste

Vad hon inte visste när hon förberedde sig för cocktailen, var att det hade viss betydelse om hon valde sin röda sari eller det utsökta fodralet i svart. Hon tillbringade en halvtimme med en diskret makeup, synade sina skor och tog en taxi till Arcadia Building. Det var ett stort party. De flesta kände hon inte men hon rörde sig avspänt mellan grupperna, presenterade sig och konverserade, behagfullt avslappnad i vetskapen om att hennes yta möjligen var så perfekt som den kunde bli. Först gick hon fram till värden, Mr. Lal Tennekoon, och uttryckte sin tacksamhet, värdigt, utan later. Han var korrekt men det fanns ett leende på botten av hans ögon.

Vad hon inte visste var att hon var iakttagen. Att det i nästan varje samspråkande sällskap fanns en person, oftast en man, som var avdelad att uppmärksamma varje hennes rörelse, varje ord. Nej, hon trodde att hon var en outsider, en person på marginalen. Någon som knappt hörde dit. Hon var nyss hemkommen från sin mastersutbildning i England, statskunskap och psykologi – med en sådan kombination befinner man sig på marginalen. Hon var nöjd med det.

Vad hon inte visste var att hennes liv snart skulle komma att förändras. Hon visste inte att det storståtliga cocktailpartyt var arrangerat bara för henne, för att hon skulle synas i varje söm. När hon sjönk ner i den fjädringslösa taxin för att åka hem till Mount Lavinia kunde hon glädja sig åt en ovanligt trevlig afton med ovanligt många regeringstjänstemän. Hon visste inte att hon snart skulle få ett erbjudande som hon inte skulle kunna säga nej till. Att hennes utbildning, hennes härkomst – hälften tamil, hälften singales – och nu hennes sätt att föra sig gjort att hon blivit handplockad för en tjänst på inrikesministeriet som integrationssamordnare.

Hon visste ingenting. Hon visste inte att hon skulle komma att känna sig bunden till händer och fötter. Att hennes rörelseutrymme skulle bli intet. Och att hon skulle komma att dö för en kula i huvudet vid trettiofem – om avfyrad av någon tamilsk gruppering eller av högerpopulistiska singaleselement skulle aldrig komma att säkerställas. I taxin rörde hon vid det frasande klänningstyget, kände kuvertväskans trygga tyngd och visste – det visste hon – att hon varit värd att titta på.

(Utmaning: skriv om att skärskåda)

7 kommentarer:

  1. Hur lite vi vet. Hur livet liksom bara lever på med tyger, drinkar och smink innan det tar slut. Och tur är väl det för vad skulle annars världen vara om vi redan innan visste... Mycket tänkvärd text.

    SvaraRadera
  2. ursch kanske var det tur att hon inte visste. gillar långsamhetstakten och sakligheten.

    SvaraRadera
  3. Utomordentligt formulerat om skrämmande verklighet.

    SvaraRadera
  4. Har alltid unvikit cocktails ...nu förstår man varför:') Bra skrivet. Känner att ett "inte visste" kunde mått bra att "vändas" på?: "Hon visste inte att det storståtliga..."? (Har åkt på nån j-a kramp så lite gnat får du ta!;)

    SvaraRadera
  5. Åh, jag fårmknottrig hud! Jag gillar verkligen att du skriver om den framtid hon inte vet om, hennes öde och slutet var pricken över i:et? *appluderar*

    SvaraRadera
  6. Välformulerat, funderar över om utgången blivit densamma om hon vetat att hon granskades...

    SvaraRadera