Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 18 mars 2010

Nyår

Det hade varit några vändor av vankelmod och sorg, som jag knappt kunde känna i min uppblötta lekamen. Det var nyår och jag bestämde mig för att sluta tycka synd om mig själv. Några andra löften kunde jag inte sträcka mig till. Jag sa det till min ex-hustru − vi firade tillsammans. Jag reste mig upp och sa med emfas − hon uppfattade det som aggressivt, som vanligt: ”Gunilla, jag ska sluta tycka synd om mig själv”. ”Seeing is believing”, sa hon − hon använder sig alltid av engelska för att uttrycka sarkasm. Att hon inte trodde mig ett ögonblick var uppenbart. Men vi har firat många nyår samman och vem vet vilka löften jag avlagt? Jag vet att jag gått ner på mina knän och bedyrat, att jag svurit vid våra barns huvuden, men vad jag lovat är omöjligt att rekonstruera.

Jag vaknade mirakulöst på nyårsdagens eftermiddag med en halvfull pava Famous Grouse mitt i synfältet. Den stod på bordet i motljus, varken bärnsten eller honung i färgen; bara, bara ljuvligt vacker whisky. Jag greppade den. Det var slipprigt i magen. Jag ställde ner flaskan för att gå på toaletten. Diarré gör ont ibland. Jag kom till sans, tog vägen om arbetsrummet och fick igång min gamla dator, stor som en lada och snabb som en sköldpadda. Det tog ett tag men jag hämtade inte spriten.

AA är lätt att slå upp även för en darrhänt gammal lebeman, tillfälligt slagen av ruelse. En bokstav, behändigt belägen till vänster på tangentbordet, nedtryckes två gånger. AA. Tror ni inte att de har möten till och med på nyårsdan? Ja, när annars?

Jag duschade spriten ur porerna, klädde mig propert, tog en taxi till Vasastan. Vem vill gå på AA-möte i sitt eget kvarter?

Så satt jag där och skälvde i väntan på att turen skulle komma till mig. Jag hörde inga namn, inte vad någon sa, var på ett sätt inte närvarande. Förbannat. Rösten skar sig. Jag hostade till och fick inte ur mig ett ljud men knäna skallrade mot varandra medan jag avvärjande viftade med handen. Det gick inte den här gången. Men jag var inte utesluten och jag kunde lyssna.

Jag är femtioåtta år. Genom att gå på AA har jag tyst bekänt min alkoholism och att jag vill göra något åt den. Om jag gått för tjugo år sen hade jag kanske kunnat dela familjelivet med Gunilla och barnen. Om jag gått för tio år sedan hade jag kanske inte förlorat jobbet. Men jag har gått nu, och jag tänker gå tillbaka. Kanske har jag tjugo år kvar att reparera de skador jag åsamkat andra. Vad vet jag? Nuet är det enda jag har förfogande över

(Utmaning: skriv om avhållsamhet)

11 kommentarer:

  1. Jag blev tagen av äktheten. Känner tydligt den förtvivlan, ångest som växer upp i huvudpersonen. Mycket bra.
    Detta skulle kunna vara en del i en längre berättelse kanske en bok tillochmed.

    SvaraRadera
  2. Som nån sagt tidigare: vilken förmåga du har att skriva om svåra saker utan att det blir sentimentalt. Skörhet, förtvivlan, självförakt, och ändå humor, bett, ryggrad och hopp nånstans..

    SvaraRadera
  3. Berättat rakt upp och ner, som Anne menar utan sentimentalitet. Sista stycket, så BRA!

    SvaraRadera
  4. Jag fick rysningar, och älskar alla dina ord!
    En härlig text som trots sin sorgsenhet speglar hopp.

    SvaraRadera
  5. Gillar. Precis som Ethel tyckte jag sista stycket var mkt bra, särskilt slutet från "Men jag har gått nu - - - "

    SvaraRadera
  6. Åh, så svårt det är att hitta mer beröm utan att bara verka "platt"! Du är så duktig, borde ha ett tjog böcker ute på disken nu (har du det????)! Hittar inte något som jag inte tycker om. Känner självföraktet som ändå har strimman av hopp, stark nog att bära.

    SvaraRadera
  7. Ja, hoppfullt, och inte för sent. Jag längtar också efter ditt tjog böcker, men jag har dej på Puffen, det är bra. Darrhänt gammal lebeman, me love.

    SvaraRadera
  8. :-) Knäppskalle är ett betyg jag blev mkt stolt över! :-)

    SvaraRadera
  9. Som alltid underbar läsning. Jag blev innerligt förtjust i frasen "men vad jag lovat är omöjligt att rekonstruera."

    SvaraRadera
  10. jäklars va bra, tro värdigt

    SvaraRadera
  11. Tack för dina skarpa ögon! Ibland busar bokstäverna med mig genom att ställa sig i fel ordning eller gömma sig bakom varandra.

    SvaraRadera