Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 1 mars 2010

Bära rätt

Det är liten högtidsdräkt idag. Redan på morgonen tar han fram uniformen, synar, plockar malkulorna ur fickorna, pressar pressvecken, borstar noga bort osynligt damm. Sen hänger han den luftigt i kallfarstun bakom köket. Han är näpen och nätt som en liten kammarjungfru, min far. Man blir nog sådan av att ha varit i kriget. Persedelvård som skärm mot ondskan.

Han drar noga upp knäna på vardagsbyxorna innan han sätter sig till frukost, häller upp kaffe, slår toppen av ett ägg.
- Hur är din dag, min skatt? säger han mjukt.
- Det vet jag inte än, Papa, svarar jag som vanligt.
Vi lever tillsammans i det här stora huset, min nätta Papa och jag. Vinden går igenom det, leker sig uppför trapporna, men vi störs aldrig av draget. Vi störs sällan av någonting. Han har sina sysslor, jag har mina, och han kollar ofta att jag ser proper ut. Nätt. Om jag hade sömmar baktill på nylonstrumporna, skulle han dra dem rätt åt mig.

- Det är andra tider nu, Papa säger jag.
- Man ska ändå bära rätt, svarar han.
Jag har plockat bort frukosten, han har diskat efter den och nu sätter han sig, som alltid när han ska bära uniform, och grubblar över den buteljgröna lilla pamfletten: ”Försvarsmaktens handbok för medaljers bärandeordning, fjortonde utgåvan.” Den fjortonde utgåvan måste vara den allra senaste, han skaffar dem så snart de kommer ut och så sitter han och lusläser, om och om igen, som om ordningen plötsligt skulle ändras mellan gångerna han läser.
- Ordningen ändras ju inte mellan gångerna du läser! säger jag.
Jag är litet irriterad och på väg till jobbet. Jag kommer att slippa se hur han noggrant plockar medalj för medalj ur sina etuier, putsar dem och prövande radar upp dem på uniformens kläde. Medaljer i miniatyrstorlek, det är ju liten högtidsdräkt. Finast in mot hjärtat. Han har många medaljer. Fått fler än han har kvar men han lämnar inga gapande luckor. Ingen gör det.

Han var bara en liten en när han var i kriget. En alltför liten en. Men medaljerna dråsade över honom ändå. Det var väl så mot slutet. Hålla moralen uppe. Det var redan då han blev besatt av bärandeordningen. Medaljerna kom i strömhopp och han låg ute i fält och skulle hålla reda på ordningen. Han är född nitton. Kriget slutade fyrtiofem. Då slutade medaljerna komma. Det är så det går. Men efter just det här kriget drogs de även in. Smiddes om till mynt, kanske, eller till elledningar. Uniformerna ändrades till snitt och kulör. Äran vunnen vid fronten blev en nesa. Papa har aldrig berättat vad han gjorde i Wehrmacht. Jag vet att han var i armén. Jag förstår att det var jobbigt. Men han tillhör slutet av en tyst generation som känns igen på att de är noga med pressvecken.

(Utmaning: skriv om medaljer)

11 kommentarer:

  1. Alla detaljer, bära rätt. Och persedelvården som en skärm mot ondskan. Det klack lite i mej på slutet.

    SvaraRadera
  2. Mkt trovärdigt, vacker porträttering genom detaljerna. Tycker om din förmåga att förmedla både kärleken, respekten och den mer eller mindre subtila retlighet/irritation(ev. konflikt) som ändå tillåts leva i relationen.
    Personligen ville jag byta ut formuleringen "i strömhopp" då detta tog mig ur miljön/atmosfären på ngt sätt.

    SvaraRadera
  3. Vacker och härlig text! Detaljerna förhöjer läsningen.

    SvaraRadera
  4. *suck* Vet liksom aldrig vad jag ska skriva till dig. Du är så duktig och det upprepar jag igenochigen! Allt är så bra!!! "Persedelvård som skärm mot ondskan." *suck av lycka* :D

    SvaraRadera
  5. Sista meningen är helt fantastisk. Jag dras med i hela texten, känner mig lite retad av att han är så petnoga men förstår det ändå. Vackert!

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte vad jag skall säga. Texten är som vanligt superbra, och du lär mig dels nya ord och lite historia.

    SvaraRadera
  7. Typiskt OCD, är nog många som blir såna när de sett allför mycket. Kanske gjort alltför mycket med. Mycket fin beskrivning av allt. Tyckte om stämningen, hur den höll rätt igenom. Blir nyfiken på varför det är "liten högtidsdräkt".

    SvaraRadera
  8. Stark närvarokänsla, udda och mkt trovärdig relation (instämmer med Escargot ovan!). Inser hur litet jag vet om medaljer. Liten högtidsdräkt? Bärandeordning? Säg inte att en sån handbok faktiskt finns?
    Pressveck, persedelvård, näpen och nätt...:-) Bra, bra.

    SvaraRadera
  9. ...och mycket tack för de fina orden hos mig om de två senaste- eftersom jag tycker du skriver fantastiskt varenda dag betyder det otroligt mycket! Och tack också för konstruktivt petande. Ang. mostern: Ja, hon borde orka mera, men av nån anledning gör hon inte det.. Jag tänkte mig liksom att det var nåt fel med henne, inte med ordvalet (fast kanske det också), att hon hade sitt. Men det kunde nog framgått tydligare vad och varför, förstås.

    SvaraRadera
  10. Å vad fint jag känner sådan ömhet när jag läser om Papa. Såå bra som vanligt!

    SvaraRadera