Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 16 mars 2016

Hon hade ingen buköppnare

Hon hade ingen buköppnare. Ett förbiseende, tänkte jag, eller kanske någon sorts kvinnlig ödmjukhet: inte skulle väl hon skjuta, första dagen i första jaktlaget, från branten ovanför Långtjärnsmyren... Men det gjorde hon. Jag gick med hunden och var snart framme i myrkanten, där hon stod böjd över älgtjuren med en enkel morakniv som redskap. ”Har du nån sked?” frågade jag när jag hälsat. ”Eller du kan sticka in två fingrar för att skydda våmmen.” Hon tittade upp med ett leende man inte är van vid i älgskogen, ett leende utan prestige och förbehåll, hon såg ut som reklam för bregott eller keso. ”Det ska nog gå bra,” sa hon lugnt och böjde sig ner igen. Med ett raskt snitt öppnade hon upp. Hunden gnydde som tokig och fick en testikel och mjuka berömmande ord. Jag stod rakt upp och ner och höll hunden, medan tjejen grävde i ryggsäcken och fick upp ett par plasthandskar... Det var nog då jag blev nästan kär. Eller när hon med en svepande rörelse lät våmmen falla ur. Eller när hon rakade ur tarmarna och knöt upp dem. Eller när hon sträckte på ryggen och gav mig det där kesoleendet igen och flätändarna var doppade i blod. Jag visste inte om det var hon eller djurkroppen som ångade. ”Du kär nya metoden”, fick jag fram. ”Ja”, sa hon. ”Jag är ju ny på det här.” Hon gav Tito den andra testikeln.

(Utmaning: ”Med ett raskt snitt)

2 kommentarer:

  1. Jag får lust att äta den här texten. Det kan vara nåt av det finaste jag skrivit om dina meningar.

    SvaraRadera