Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

onsdag 15 oktober 2014

Rapport om vad som föregår ett obefintligt inlägg från mig (exempel)

Jag ser inga historier längre. Du försöker puffa på mig med dina ord och ingen berättelse projiceras dimtydligt på duken innanför pannan. Men idag, någonting: en litet rultig kvinna som med god fart men lätt hälta pulsar genom snö. Jag ser hennes kantiga gångart och en våd av hennes kjol. Hennes andhämtning är hög. Hon har svept en schal omkring sig. Tänk Babettes gästabud: gråskala och något dovt rödaktigt, en tunn tunn rand i kjolens väv.

Förr skulle jag ha vetat åtminstone ”varifrån”. Antingen ”varifrån” eller ”varthän”. Sen skulle jag skriva och få reda på resten. Så mycket som jag ville veta den gången. En ny historia varje dag. Vad gör man när man förlorar en förmåga som man tagit för given? Börjar med något nytt:

Halt kvinna i snö
går att ladda kanonen.
Kvar: en strimma rött.

Nja. Fast nu vet jag vart hon skulle, förstås. Och jag ser litet mer. En bastion ovanför byn i Babettes gästabud. Göra om haikun till prosa? Men vänta, byn är ju inte skyddad... jag vet inte hur man laddar en kanon... orkar inte ta reda på det heller... det är ändå inte samma sak som förr... ingen lust. Jag skiter i det. Igen.

8 kommentarer:

  1. Synd. Synd för oss. Synd på dina superläsvärda texter.

    SvaraRadera
  2. Din lust kommer nog tillbaka, en sån ådra kan inte bara sina, inte min världsbild...ta tid på dig...bara du en gång kommer tillbaka!!

    SvaraRadera
  3. Ibland behövs det något mer. Ibland tar det stopp. Ibland behövs det ett mål, ibland en morot, ibland ett hot. Ibland bara en paus. Det är inte förlorat.

    SvaraRadera
  4. marmoria. lust kan sjunka undan , bara ta ett ord, skriv vad som kommer för dig, tre meningar punkt. nåt för oss vi som läser följer vill ha inspiration.jag lovar vi följer...
    Kärlek

    SvaraRadera
  5. Jag sitter och bläddrar på din blogg idag, saknar dig.

    Jag vet att man måste ibland ta ett steg tillbaka, låta sig övermannas av sin torra period, flämta och sakna.

    Men jag är nyfiken på den nya skribenten som föds inom dig när den gamla fågel Fenix ger upp andan.

    Kom och lek med oss igen.

    SvaraRadera