Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

söndag 17 juli 2011

När du målar

Kvinnohuvuden med tjocka halsar. Kimrök och umbra, koboltblått. Du hade en vision en gång. Så här ser det ut när visionen fängslats av duken: kvinnohuvuden med tjocka halsar. Du nänns inte ändra. Halsarna ger gestalterna en reptillik kraft. Det var så här du målade. Det var det här du menade. Det här du ville.

Det svåraste med att måla är att avgöra när det är färdigt. Du blir vaneblind inför duken. Det räcker inte att sova på saken. Du ser vad du ville, inte vad andra ser. Och när bilden tagit form i sinnevärlden blir du gärna less. Struntar i dagrar, slarvar med skuggor. Det blir platt och emblematiskt. Du har inte ro. Det ska synas i dina bilder: att du inte har ro. Att du är på väg mot något större.

När du målar blir du ett barn. Ja, du skulle gärna sprida färgen med tummen. Det har du aldrig gjort, målat med händerna. Nu är du praktisk och förståndig, börjar inte göra det. I stället använder du penslarna som ett slags fingrar. Det är det du vill ska synas: ditt barnsliga jag, som ska behandlas med respekt, som en myndig. Du vill att du-som-barn ska få upprättelse. Du vill inte bedömas som en vuxen. Du vill inte bli bedömd alls. Du vill måla och bli älskad, som ett barn. De säger att det aldrig är för sent.

(Utmaning: skriv om att avgöra)

5 kommentarer:

  1. Vilket vackert ord du hade med idag.
    Vaneblind...det har jag aldrig hört förut.
    Gillar texten i övrigt också

    SvaraRadera
  2. Om att skapandet som nödvändighet och levnadsstil. Fint!

    SvaraRadera
  3. Nu får jag lust att plocka fram akvarellblocket och göra ett barnsligt försök att uttrycka mig själv. :)

    SvaraRadera
  4. Vackert, kan känna så med mig själv och musiken ibland.

    SvaraRadera
  5. Alla dina ord är vackra. De flyter samman till ett skimrande konstverk.

    SvaraRadera