Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 8 november 2010

Skunk

Vi märkte att han inte tvättade sig varje dag. Det var det första. Sen gick han och plockade i maten innan den var serverad, från de stora faten. Någon stod och lyssnade vid toalettdörren och han tvättade inte händerna när han hade varit på toaletten. Det var tydligt. Han fick varning på varning och de var inte lätta att ge, att stå där och benämna så grundläggande saker var genant men det var som om han inte lyssnade.

Vi tyckte om honom. Han var spirituell och hade en drastisk humor. I bildning låg han långt före oss andra. Han var en stor tillgång i frågesportsspel. Korsord hjälpte han till med men han löste dem aldrig själv. Han satt med en bok i sällskapsrummet på kvällarna, blid och varm, och lät sig gärna störas. ”Minos dotter, sju bokstäver?” ”Fina skinnet, åtta bokstäver?”

Vi avundades hans kunskap, tyckte den var fantastisk. Själv dunkade han irriterat handen i pannan de få gånger han inte kunde svaren. ”Förlåt! Förlåt!” sa han och det lät så ömkligt, särskilt som han halsstarrigt ignorerade oss när vi försökte påtala hans verkliga fel, som var så grava att de skulle kunna leda till att han blev utslängd från pensionatet.

Vi stod inte ut till slut. På morgonen den åttonde november lät vi honom veta att han var välkommen tillbaka på kvällen för att packa sina saker och äta middag för sista gången. Han betedde sig normalt vid den sista måltiden. Det var som om han inte var på väg någonstans. Men efteråt drog han fram två koffertar som legat under sängen och packade metodiskt i dem. Det var mest böcker.

Vi gjorde ett fynd när vi städade ur hans rum. Panelen låg inte dikt an på ett ställe och vi öppnade vad som visade sig vara en lucka. Där låg en liten hög med kalsonger, stöldgods från sjukhuset mest, och de var använda, rejält använda, både på insidan och utsidan. När vi höll för näsorna och med pincettgrepp förpassade kalsongerna till soporna, konstaterade vi att vi gjort rätt. Men jag såg för mig hur han åkte med sina koffertar i en droska, bligande efter skyltar som annonserade rum att hyra, och inte fann någon. Eller hittade ett ställe där han blev portad på grund av sin odör. Jag tyckte att vi nog hade kunnat behålla honom, vi som var vana.

(Utmaning: skriv om något begagnat)

10 kommentarer:

  1. Vad ska jag säja? Skitbra. Ljuvlig. Jag blir glad över att börja måndan med en tet av den här kalibern. Grazie, bella.

    SvaraRadera
  2. Jag blir nyfiken på vem han är, hur gammal han är och hur hans liv varit tidigare. Jag tycker även om den detaljen att du vävde in dagens datum i din berättelse.

    SvaraRadera
  3. Usch usch usch för använda kalsonger på bägge sidorna :-). Fyndig ;-) text, intressant som vanligt.

    SvaraRadera
  4. Jag känner lukten ända hit.

    SvaraRadera
  5. Känner också "doften" och tänker på flera liknande personer jag stött på i olika sammanhang. Härlig text om en inte fullt lika härlig situation.

    SvaraRadera
  6. Det känns som om dagens äkta kufar har blivit färre, men det kan vara en känsla bara. Nu är det ju väldigt tydligt i texten men udda människor måste få finnas kvar någonstans, världen blir lite tråkigare utan dem. Mycket bra text.

    SvaraRadera
  7. En märklig text samtidigt som den är trovärdig. De där människorna har funnits någonstans, någongång.

    SvaraRadera
  8. Härlig text - skitbra helt enkelt!

    SvaraRadera
  9. jag känner också odören,, bra

    SvaraRadera