Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 16 oktober 2009

Utmaning 289 - Kära dagbok

Kära dagbok.

Plugget sög idag. Alla var på mig hela tiden men den som förstörde min dag var som vanligt Astrid, som sa att vi skulle få lyssna på min uppsats, för att den var så bra. Insmickrande leenden mot mig, och så läste hon hela skiten med sockersöt röst. Jag försökte inte krympa men jag krympte flera nummer när jag hörde mina inställsamma formuleringar. Sen stoppade Axel och Carl och Herman när jag skulle gå ut från svenskan. "Nojsade" sa Herman. "Dom nojsade" skrek Axel och Carl. So what. Det hade jag skrivit i uppsatsen. Allt var Astrids fel. Först FRA-lagen, nu det här. Integritet vet de inte vad det är. Inte jag heller, som skriver sån smörja. Jag rätade på ryggen och gick ut genom dörren men en av dem hade stuckit ut sitt ben. Där låg jag raklång. Det gjorde ont i näsan. Det kom tårar också men jag grät inte. Då började Helene skrika: "Ellos har kapat..." och så ett jeansmärke jag aldrig hört talas om. Shit. De såg att mina jeans var från Ellos. Jag har försökt förklara för mamma men det går inte. Hon lever på en egen planet.

Allt var piss hela dagen sedan. Jag fattar inte varför de inte kan lämna mig i fred. Jag drog mig till biblioteket och satt och ritade. Då skockades de och kom med kommentarer. Jag gav upp och gömde mig bara i min kropp. Liten, liten, längst in. Jag tänkte på Gandhi. Det hjälpte litet.

När skolan äntligen var slut kom det en liten figur - från sjuan, tror jag - i fjällrävenjacka och dreads. Svårt att se om det var en tjej eller en kille. "Ska du med och boxas?" sa hen. Jag sa som det är, att jag tror på icke-våld. "Boxning är inte våld!" sa varelsen. Jag frågade vad det var i så fall och trodde hen skulle säga "sport" men hen himlade med ögonen och skruvade ihop näsan och sa "kultur, förstås!"

Lokalen var halvtom och luktade svett. Jag fick låna skydd och handskar och tränaren lärde mig några grundslag. Sen fick jag pröva på en sandsäck. Och jag slog! Det var fantastiskt! Jag tror aldrig att jag har utfört den rörelsen förut. Det kom en revolution i min kropp. Kanaler öppnades som jag inte visste fanns. Jag slog målmedvetet och utan ilska. En pelare av eld steg och sjönk i mig. Sen kom tränaren och lade sina händer på mina axlar. Jag bara fortsatte. "Hopprepet nu. Du ska få sparra sen." sa tränaren och fnissade.

Vad jag minns bäst av min dag var stunden vid sandsäcken. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag vill gå igen. Men om föräldrarna får veta att jag vill ha pengar till boxning säger de nej.

Det blir pannkaka till middag.

(Utmaning: skriv om att slå)

3 kommentarer:

  1. Boxningsdelen gillade jag mest, pelaren, allt utom utrrycket "det kom en revolution". Att slå målmedvetet och utan ilska.

    SvaraRadera
  2. Jag gillade hela texten och fick ett dejavu när jag läste om känslan:
    Jag boxades ett tag när jag var ung och känslan var ungefär som du skrev.

    SvaraRadera