Hur säger man? Livet ändrade skepnad. Vårt öde omformades. Det blev lättare att leva – av några nollor på en skärm.
Hur benämner man det? Livet ändrade skepnad. Moster Kerstin var oåterkalleligen borta. I tre kvällar grät jag i kudden. Och vi fick veta hur mycket hon var god för. Visst hade hon levt gott, ja, ja. Men hon slösade inte, skröt inte, levde bara bekvämt.
Morbror Olle fick lägenheten, mamma de två miljonerna. De träffades mer än på länge, delade bo och skiftade arv och hade sig. Vad jag gjorde? Jag hjälpte till med begravningen. Olle skulle absolut ge mig betalt för det och jag protesterade vilt.
När arvsskiftet var över ringde mamma och berättade att det var klart. Jag gratulerade henne. Det hade varit en pärs. Vi pratade vidare. När jag trodde vi var färdiga, sa hon:
– Vill du inte veta hur mycket det blev?
– Tjaa. Joo.
Det hade jag inte tänkt på.
– En miljon till dig och en miljon till mig. Den andra miljonen får du i princip när jag dör.
Jag hade varit så upptagen av att slåss mot att få betalt för begravningen, att jag inte hade tänkt på hur oänligt liten den summan var mot vad arvet skulle kunna bli.
Det tog ett tag att vänja sig. Jag stod på Jysk när jag kom på en ny princip: numera var det ekonomiska beslutet huruvida man skulle ha en grej, en kudde eller en kastrull. Sen kunde man välja fritt utan att tänka på priset.
Jag vande mig inte vid att vara miljonär förrän jag inte var det längre. Då hade jag gett bort pengar till mina kusiner och rest iväg till Eldslandet. Sen gällde det bara att göra som Kerstin, som jag hade en bild av på mitt nattduksbord: leva bekvämt och ge bort mycket.
(Utmaning: skriv om att vara rik)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att leva bekvämt men inte i överflöd. Ge av sig själv och av det man har. Gillar det. Lever så själv. Delad glädje är dubbel glädje som det sägs och det ligger mycket i det. Men som du beskriver mellan raderna så finns det inget som ersätter ett liv.
SvaraRaderaDet sista låter som en god princip, men inte alltid lätt. Inbillar mig att det kräver sin kvinna att ge bort på rätt sätt.
SvaraRaderaJa det kräver nog en moster Kerstin till att vara rik.
SvaraRaderaEn klok och insiktsfull text.
SvaraRaderaOch är det så kul att kunna välja och vraka? Vill man inte alltid ha det man inte kan få, och är det inte en tillfredsställelse i sig att köpa något som man själv sparat ihop till?
SvaraRaderaAtt vara rik ekonomiskt är inte alltid ren lycka. Vore hemskt enkelt om det vore så.