Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

tisdag 11 december 2012

Polarhöst

Skyll på mina naturromantiska drömmar: jag hamnade på Svalbard för att jag hade sett ett fotografi av en rosa solnedgång. Inte hade jag tänkt på att jag passar bättre för att betrakta bilder än för att ge mig ut på strapatser. På Svalbard kan man inte bara sitta utomhus och titta. Då fryser man för mycket. Man ska vandra omkring och vara rädd för isbjörn. Det vägrar jag. Jag är rädd för isbjörn även när jag inte är ute och rör på mig. Longyearbyen fastnade jag för. Det brukar visst inte turister göra. Där gick jag på sightseeing och fick se världens nordligaste bankomat. Nej, det var nog i Ny-Ålesund. Allt är ”världens nordligaste” på Svalbard. Det gjorde mig nedstämd. Biologerna i mitt sällskap gav sig ut för att leta växter och djur och kom tillbaka då och då laddade med en energi som verkade konstgjord. Själv satt jag insvept i polarhöst och stirrade på en liten brasa. Frost längst inne i märgen. Leda. Även jag var på väg mot den långa natten och solnedgången gjorde sig bäst på fotografi.

Att jag aldrig lär mig vem jag är, aldrig på dessa långa år och många dagar! Min ande är vild men egentligen vill jag sitta i bekvämlighet och sura. Vardag passar mig bäst, på semester ska det vara tillrättalagt och besvärsfritt. Det tänkte jag på när jag satt i Longyearbyen och läste en tummad roman som jag kan baklänges.

(Utmaning: skriv om att frysa)

6 kommentarer:

  1. Dikten överträffar verkligheten. Hvergang. Särskilt när det är du som diktar.

    SvaraRadera
  2. Att åka till Svalbard, hitta en varm brasa och börja frysa inifrån istället... Sånt här kommer bara du på.

    SvaraRadera
  3. Bäst att hålla sig i varmare trakter - säger hon som nog var björn i ett tidigare liv och gått i ide den mörka, kalla tiden av året.

    Bra skrivet!

    SvaraRadera
  4. Å, rolig, syrlig som bara du kan. Den där eviga kontrasten melln den mn vill vara och den man är.

    SvaraRadera
  5. Härligt självsarkastiskt. Så levande. Omöjligt att avgöra om du rör dig i verklighet eller dikt.

    SvaraRadera