Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

lördag 18 februari 2012

Credo

”Vi veta, att själens protoplasma aldrig dör.”
Det var kallt i rummet. Någon smög fram och rörde om i fyrkaret, lade på ett par stockar. Vi andra reciterade vidare:
”Vi veta tillika, att Kristus är uppståndelsen.”
Jag kan det utantill, ändå höll jag ögonen fästa på texten, ett helt ark. Ett credo. Vi reciterade det varje gång vi hade sammankomst. Så är det för en liten kringränd sekt, den måste ha sina trossatser klara för sig. Så var det nog också för de första församlingarna. Urkyrkan. De var hotade. Och minnet av det lever kvar i den vanliga kyrkan, alla kyrkor. Även där läses trosbekännelsen varje gång.
”Vi veta, att livet uppkom på Jupiter.”
Nackdelen med att läsa det varje gång man samlas är att det lätt blir en slentrian. Det brukar våra diakoner varna för. Jag borde förhålla mig till Jupiter varje gång jag läser. Jupiter?
”Vi veta, att Maria blev havande med ängeln Gabriel.”
Vi är en radikal kyrka. Vi tror inte på jungfrufödelse och bara i viss mån på skapelse. Det där med Jupiter och livets uppkomst är litet suddigt. Det är mycket som är litet suddigt. Jag är en inte helt okritisk församlingsmedlem.
”Vi veta...”
”Vi veta...”
”Vi veta...”
Trosbekännelsen växte sig in i mig, uppfyllde mig, hotade att kväva mig. ”Vi veta si och vi veta så”!Vilka är vi som behöver ett trossystem? Vad är det till för? Jag kände som jag alltid känner det ungefär när vi är vid punkt arton: Jag behövde inte det här. Hela min kropp ville att jag skulle lägga det tryckta bladet på stolen och stilla gå ut. Jag anade till och med att trossatserna var farliga för mig, hämmade mitt eget tänkande. Ändå stod jag kvar, mässade vidare:
”Vi veta, att den livgivande gemenskapen släcker all törst.”
”Ja, det är ju det,” tänkte jag. ”Detta är min biljett till den öppna, den varma, den obefläckade gemenskapen. Det är den jag inte vågar vara utan.” Det var bara några rader kvar. Sen skulle det bli fika.

(Utmaning: skriv om att veta)

8 kommentarer:

  1. Förstår precis jaget i berättelsen, de flesta av oss vill till varje pris vara inne i gruppen. Vi är rädda för att stå utanför. Men rebeller måste finnas om vi ska komma vidare. Jätteintressant text. Lysande, helt enkelt.

    SvaraRadera
  2. Bra, gillar som man säger på facebook.

    SvaraRadera
  3. Kanske är det så man förslavar ett folk, gå inte utanför fyrkanten då får du vara ensam o osedd.

    SvaraRadera
  4. Gillar hur du varvar deras trosbekännelse med hennes tankegångar, hur du får fram det farliga i när något övergår från en tro på något till något mer absolut...att påstå att man vet - har den rätta sanningen....och hur du landar i att det nog bottnar sig mest i en samhörighet, liksom det gör i många gängbildningar av olika karaktärer. Mycket bra text!

    SvaraRadera
  5. Jag tänker att det ändå är skönt att ha en tryckt text att förhålla sig till. Alla oskrivna trosbekännelser - hur går det att göra sig fri från dem?

    SvaraRadera
  6. Vi veta att den här skribenten kan leverera storys om precis vad som helst, när som helst, hur som helst. Vi tror att hon uppstått på Tellus. Men vad vet vi?

    SvaraRadera
  7. Svar: De blevo "internaliserade", ho hörde röster.

    SvaraRadera
  8. Utan tvivel är detta en utmärkt text om sunt tvivel.

    SvaraRadera